Fick i måndags veta att det redan är dags att betala 500 av nästa termins avgift för att vara garanterad en plats i sin ridgrupp nästa termin. Den 1a juni är det deadline.
Nu hamnar ju jag i en liten svår sits... Jag vill ju absolut rida men ha egen häst. Dock kräver inköpet av häst att jag fått ett jobb. Och om jag har ett jobb så är det inte säkert att de tycker att det är okej att rida på måndagmornar... Så: jag kan inte räkna med att få ett jobb under sommaren och vet inget angående hösten. Kommer med största sannolikhet inte kunna skaffa häst förrän i höst. Men om det inte går - jag måste ju få rida.
Den lösning jag ser är att försöka byta grupp till nästa termin, kväll eller helg.
Fan. Jag ska ju söka söka söka i sommar. Borde fått NÅT jobb till hösten, även om det bara är temporärt.
Så: måndagmornar är gone.
Frågan är således, vågar jag räkna med att skaffa egen häst? Eller ska jag backa upp med ridskola?
Det skulle ju verkligen inte göra nåt att träna en termin till. Och har jag egen häst kan den ha vilodag den dag det är ridskola.
Jag tar en termin till.
Måndag
Dags igen för en måndagslektion!
Det var en helt ny häst för mig idag; Tori II.
Tori II.
Om jag citerar ridskolans beskrivning av honom som en start;
"Ett visst mått av kärlek krävs för att få denna herre att göra det lilla extra, för om du sätter hårt mot hårt så riskerar du att hamna i spånet."
Well. definitivt inte en överdrift. :)
Det var nog ett av de kämpigaste passen ever, håll,
svett, mer svett, blossande röda kinder, svettigt häst, darriga ben... Jag har
iaf aldrig blivit så svettig av att rida som jag blev idag. Och pga detta så
har duschen hemma sällan varit så skön.
Red för Denise idag. Hon pratade lite om att de haft en
pedagogikkurs förra veckan och hon verkligen fått bevis på att hon är en
vänsterhjärna och mimmie en höger. Jag håller verkligen med. Sen så går det
aldrig lika bra att rida för Denise som för mimmie, underligt. Sen känns det
faktiskt som att hon pratar och säger jättemycket mer till alla andra, hon
säger nästan aldrig nåt till mig vilket känns lite bortkastat.
Mimmie kan inte ta mig den 1a maj så vi får flytta fram
privatlektionen. Synd, men detta innebär att jag kan få ta nytta av Lizas
hårfixerier... :)
Så här ser jag ut när jag tidigt varje måndag morgon går ner till the happiest place on earth.
Nalle åker hem idag. Åh vad jag kommer att sakna dig snuttebubben!
Så är världscupen över
Jag har svettats
Jag har pipit
Jag har haft näven i luften.
Roffe slutade sexa och gör sin bästa världscup. BRA Roffe!!! BRA Casall!!!!!!
Jag har pipit
Jag har haft näven i luften.
Roffe slutade sexa och gör sin bästa världscup. BRA Roffe!!! BRA Casall!!!!!!
JAAAAAAAAA!!!!!!!
ROFFE FELFRI i första omgången, typ andra eller tredje felfria av 17 hittills startade. HAN GÅR UPP I LEDNING!
Nalle
Min älskade, älskade katt är på besök. Mamma är på resa till Åbo och jag är kattvakt. SÅ underbart att få ha honom ett tag.
Stackars Mathias är så allergisk att han har tryck över bröstet. Han är så himla snäll och klagar inte alls och låter mig ha nalle här ett par dagar.
Jag fruktar att nalle bara har en liten tid kvar i livet. Han är verkligen skruttig nu, höften, njurarna, hoppar dåligt och ogärna, problem mes förstoppning. Jag vill inte ens tänka på att förlora honom, vi har ju vuxit upp ihop. Samtidigt är detta något jag förberett mig på många år, precis som jag gjorde med karro. <3
Det jag är mest rädd för är att jag ska ha extrem ånget över att jag inte haft honom hos mig länge nog. Att jag inte tog vara på tiden osv. Och sen det ofattbara att jag aldrig mer kommer att få träffa honom, hålla honom.
Men att tänka på detta sätt bildar bara en stress och ingen njutbar tid ihop.
Stackars Mathias är så allergisk att han har tryck över bröstet. Han är så himla snäll och klagar inte alls och låter mig ha nalle här ett par dagar.
Jag fruktar att nalle bara har en liten tid kvar i livet. Han är verkligen skruttig nu, höften, njurarna, hoppar dåligt och ogärna, problem mes förstoppning. Jag vill inte ens tänka på att förlora honom, vi har ju vuxit upp ihop. Samtidigt är detta något jag förberett mig på många år, precis som jag gjorde med karro. <3
Det jag är mest rädd för är att jag ska ha extrem ånget över att jag inte haft honom hos mig länge nog. Att jag inte tog vara på tiden osv. Och sen det ofattbara att jag aldrig mer kommer att få träffa honom, hålla honom.
Men att tänka på detta sätt bildar bara en stress och ingen njutbar tid ihop.
Ponnyakuten och avundsjuka
Maratondags i kombination och i väntan på världscupen. Idag är den den sista, slutliga, ultimata dagen. Roffe är 9a så en vinst är nog helt körd tyvärr men ack så bra ändå!!
Imorgon ska jag äntligen få rida igen, abstinensen är grov.
Den 1a maj ska jag eventuellt rida privat för mimmie igen. Direkt efter att jag varit hos Liza och blivit lite fräsch i håret igen. Får säga till att det inte är någon idé att hon fixar alls. Kanske blir lite billigare?
Den här veckan har förutom för abstinens även innehållit en hel del avundsjuka. Vadan detta kan man tänka sig? Jo, det är ju som vanligt att mina hjärnspöken har taken the better of me... Svartsjukan - som egentligen är ren och skär kass självkänsla - svärmar runt två personer; nellie från ponnyakuten och Lotta. Vad fan liksom. Jag önskar verkligen att jag haft samma hästförutsättningar som lotta som nu tävlat framgångsrikt länge och fått många riktigt fina hästar och bor på gård med eget stort stall och ridbana. hon är så mycket duktigare än mig och så mycket yngre, det får mig att känna mig KASS och värdelös. Avundsjuk.
Och sen ä det nellie, som har fin häst, är så där nedrigt snygg, fått var med i ponnyakuten och på vågorna av det fått jobba som modell för en kampanj för hööks. Och det har ju jag inte gjort :p och min osäkerhet kring mitt utseende och känslan av oduglighet bara bränner sönder mig.
Jaja, jag kan ju iaf resonera kring det.
Inget av detta är dock så hemskt som min rädsla för den stund då jag ska berätta för mamma att jag vill/ska köpa häst. Ingen kan förstöra något som hon. Mathias tycker att jag ska köpa och ha den ett par månader innan jag berättar... :
Imorgon ska jag äntligen få rida igen, abstinensen är grov.
Den 1a maj ska jag eventuellt rida privat för mimmie igen. Direkt efter att jag varit hos Liza och blivit lite fräsch i håret igen. Får säga till att det inte är någon idé att hon fixar alls. Kanske blir lite billigare?
Den här veckan har förutom för abstinens även innehållit en hel del avundsjuka. Vadan detta kan man tänka sig? Jo, det är ju som vanligt att mina hjärnspöken har taken the better of me... Svartsjukan - som egentligen är ren och skär kass självkänsla - svärmar runt två personer; nellie från ponnyakuten och Lotta. Vad fan liksom. Jag önskar verkligen att jag haft samma hästförutsättningar som lotta som nu tävlat framgångsrikt länge och fått många riktigt fina hästar och bor på gård med eget stort stall och ridbana. hon är så mycket duktigare än mig och så mycket yngre, det får mig att känna mig KASS och värdelös. Avundsjuk.
Och sen ä det nellie, som har fin häst, är så där nedrigt snygg, fått var med i ponnyakuten och på vågorna av det fått jobba som modell för en kampanj för hööks. Och det har ju jag inte gjort :p och min osäkerhet kring mitt utseende och känslan av oduglighet bara bränner sönder mig.
Jaja, jag kan ju iaf resonera kring det.
Inget av detta är dock så hemskt som min rädsla för den stund då jag ska berätta för mamma att jag vill/ska köpa häst. Ingen kan förstöra något som hon. Mathias tycker att jag ska köpa och ha den ett par månader innan jag berättar... :
My sparetime
Den senaste tiden har jag knarkat My horse and me 1 & 2 på Wii. Så sjukt bra!!! Och man lär sig faktiskt lite, som att driva och hoppa i mitten av bomarna. Sen är det fantastiskt roliga banor så man får inspiration och vill bygga dem på riktigt!
På tal om banor... Jag har laddat hem alla vanliga dressyrprogram och dessutom lärt mig LC:1 utantill! Tränar på mattan ibland också ;)
Utöver detta så har jag uppgraderar mina bokstavskunskaper ifrån den vanliga banan och kan nu även stora! Kolla:
Då - chekafbm, x
Nu - chsevkafpbrm, adlxigc
Den ni! :D
På tal om banor... Jag har laddat hem alla vanliga dressyrprogram och dessutom lärt mig LC:1 utantill! Tränar på mattan ibland också ;)
Utöver detta så har jag uppgraderar mina bokstavskunskaper ifrån den vanliga banan och kan nu även stora! Kolla:
Då - chekafbm, x
Nu - chsevkafpbrm, adlxigc
Den ni! :D
Världscupen i hoppning...
... Live just nu. Ropade "nej!" i frustrerad besvikelse när roffe slog ner en bom. Det roliga (typiska?) var att precis när roffe skulle börja så hade jag diarréattack. SuCk.
Men, udda att jag inte med säkerhet kan säga att det är final idag, är luddigt alltihop. Men nu när kommentatorerna pratade så tror jag att jag fattat: det är final hela helgen!
Då ska vi vara spikade.
Läste just om hickstead... Som dog i november av hjärtproblem mitt under en världscupsrunda. Så oerhört tragiskt.
Men, udda att jag inte med säkerhet kan säga att det är final idag, är luddigt alltihop. Men nu när kommentatorerna pratade så tror jag att jag fattat: det är final hela helgen!
Då ska vi vara spikade.
Läste just om hickstead... Som dog i november av hjärtproblem mitt under en världscupsrunda. Så oerhört tragiskt.
Världens finaste
Jag är så otroligt stolt över min Mathias. Världens bästa, finaste, snällaste, roligaste, duktigaste.
Lycka till på arbetsintervjun baby!
Lycka till på arbetsintervjun baby!
Måndagmorgon med Mimmie och Lutnia
Förväntningarna var höga. var det sant, att det var dags för första lektionen i hoppning äntligen?
Innan påsk sade de att vi skulle få hoppa efter påsk. var det lektionen direkt efter påsk eller bara efter påsk i allmänhet? Nervositeten infann sig.
Stackars Mathias släpade jag med mig (kanske med hjälp av Jansson-psykologi?) med lockelse om att han skulle få se mig hoppa och oj vad kul det skulle vara och vad glad jag skulle bli.
Alltså; inte läge för en till dressyrlektion.
Till min glädje fann jag att jag blivit tilldelad Lutnia. Hm, skulle vi inte rida för Denise idag? Hon har ju gett mig Ebba de senaste gångerna? Och om vi ska hoppa; hur ska det gå för mig i Lutnias dressyrsadel som jag inte ens får plats i med mina långa ben? Lutnia är min älskling. men Ebba är också en favorit, förutom när man ska hantera henne på marken, den surtanten.
Mathias ögon, näsa och lungor kloggade ihop med en gång vilket gjorde att jag och Veronika (som idag red MQ) stod och småpratade medan vi gjorde i ordning.
Och när vi kom in till ridhuset såg jag... ett par koner. Hm?
Sen såg jag Mimmie (:D) som dessutom kom bärandes på en bom :D Mina drömmar gick i uppfyllelse!
Sen kom jag (och fjärilarna i min mage) ihåg det lilla faktumet att jag aldrig hoppat på stor häst i hela mitt liv. hm.
Jag behövde dock inte oroa mig då Mimme efter detta tog fram 2 sockerbitar. Det skulle alltså vara minimalt små hinder.
Min oro över att hoppa stor häst visade sig även den vara helt onödig. Jag har absolut vant mig tillräckligt vid skillnaden i rörelse och jag tänkte inte överhuvudtaget på att det kändes ovant eller onaturligt vid själva språnget.
Det som var svårast och ovant var däremot avståndsbedömningen och längden på galoppsprång. Jag som ponnyryttare är inte van vid 3,2 meter långa språng. Det var därför en superbra övning att få hålla först 3 och sedan 4 galoppsprång på 12 meters mellanrum mellan två bomar.
Det var superkul att Mathias följde med. Var lite nervös i början men efter bara några minuter så tänkte jag inte ens på att jag var iakttagen :) Klok som han var så filmade han lite.
Innan påsk sade de att vi skulle få hoppa efter påsk. var det lektionen direkt efter påsk eller bara efter påsk i allmänhet? Nervositeten infann sig.
Stackars Mathias släpade jag med mig (kanske med hjälp av Jansson-psykologi?) med lockelse om att han skulle få se mig hoppa och oj vad kul det skulle vara och vad glad jag skulle bli.
Alltså; inte läge för en till dressyrlektion.
Till min glädje fann jag att jag blivit tilldelad Lutnia. Hm, skulle vi inte rida för Denise idag? Hon har ju gett mig Ebba de senaste gångerna? Och om vi ska hoppa; hur ska det gå för mig i Lutnias dressyrsadel som jag inte ens får plats i med mina långa ben? Lutnia är min älskling. men Ebba är också en favorit, förutom när man ska hantera henne på marken, den surtanten.
Mathias ögon, näsa och lungor kloggade ihop med en gång vilket gjorde att jag och Veronika (som idag red MQ) stod och småpratade medan vi gjorde i ordning.
Och när vi kom in till ridhuset såg jag... ett par koner. Hm?
Sen såg jag Mimmie (:D) som dessutom kom bärandes på en bom :D Mina drömmar gick i uppfyllelse!
Sen kom jag (och fjärilarna i min mage) ihåg det lilla faktumet att jag aldrig hoppat på stor häst i hela mitt liv. hm.
Jag behövde dock inte oroa mig då Mimme efter detta tog fram 2 sockerbitar. Det skulle alltså vara minimalt små hinder.
Min oro över att hoppa stor häst visade sig även den vara helt onödig. Jag har absolut vant mig tillräckligt vid skillnaden i rörelse och jag tänkte inte överhuvudtaget på att det kändes ovant eller onaturligt vid själva språnget.
Det som var svårast och ovant var däremot avståndsbedömningen och längden på galoppsprång. Jag som ponnyryttare är inte van vid 3,2 meter långa språng. Det var därför en superbra övning att få hålla först 3 och sedan 4 galoppsprång på 12 meters mellanrum mellan två bomar.
Det var superkul att Mathias följde med. Var lite nervös i början men efter bara några minuter så tänkte jag inte ens på att jag var iakttagen :) Klok som han var så filmade han lite.
17 april 2012
Så inleds denna blogg. och enligt tradition bör jag ju tala om varför jag inte klarat av att fullfölja min andra bloggar och delge en plan för hur denna ska bli annorlunda och bla bla bla.
Sanningen är, min vän, att jag har ingen aning om hur detta kommer att gå. men oavsett, så var det väldigt roligt att skapa en ny blogg. Något som jag enligt historien har en passion för...
Anyway, cut the crap och så ska jag formulera något fint om vad jag med denna blogg ämnar åstadkomma. Svaret är precis lika simpelt som det varit för alla mina tidigare bloggar; att minnas.
En av de saker jag fruktar mest är att glömma bort vad jag varit med om.
Så. Nu när jag äntligen fått börja rida igen, är frisk från mando, typ frisk psykiskt och lalala (jag orkar inte re-cappa allt som hänt sen sist, tror det kan vara en av de saker som gör mig så avtänd på bloggande direkt) och har Mathias och examen bara är 7 veckor bort (!) så påbörjas MyhorseLife!
Jag har nu ridit på Hufvudsta ridklubb sedan januari (?) och det är ta mig fan det bästa jag gjort för mig själv. Jag mår så otroligt bra när jag får vara i stallet.
Och så otroligt roligt det är att rida igen... Underbart!
Och en stor eloge till Hufvudsta... ni fick mig att älska en ridskola. med era välutbildade, välmående hästar, kunniga och bra ridlärare och fina anläggning har jag blivit frälst. Tack till er!
Men, tanken är ju inte att det ska vara för evigt.
Tanken är att jag ska så fort jag landat ett jobb och därmed en inkomst.
Så, kortfattat är denna blogg en journal över min resa mot mitt mål, ett monument över mina erövringar och fall och en reminder om alla de fantastiska stunder som man får uppleva i närheten av hästar.
Sanningen är, min vän, att jag har ingen aning om hur detta kommer att gå. men oavsett, så var det väldigt roligt att skapa en ny blogg. Något som jag enligt historien har en passion för...
Anyway, cut the crap och så ska jag formulera något fint om vad jag med denna blogg ämnar åstadkomma. Svaret är precis lika simpelt som det varit för alla mina tidigare bloggar; att minnas.
En av de saker jag fruktar mest är att glömma bort vad jag varit med om.
Så. Nu när jag äntligen fått börja rida igen, är frisk från mando, typ frisk psykiskt och lalala (jag orkar inte re-cappa allt som hänt sen sist, tror det kan vara en av de saker som gör mig så avtänd på bloggande direkt) och har Mathias och examen bara är 7 veckor bort (!) så påbörjas MyhorseLife!
Jag har nu ridit på Hufvudsta ridklubb sedan januari (?) och det är ta mig fan det bästa jag gjort för mig själv. Jag mår så otroligt bra när jag får vara i stallet.
Och så otroligt roligt det är att rida igen... Underbart!
Och en stor eloge till Hufvudsta... ni fick mig att älska en ridskola. med era välutbildade, välmående hästar, kunniga och bra ridlärare och fina anläggning har jag blivit frälst. Tack till er!
Men, tanken är ju inte att det ska vara för evigt.
- Jag vill köpa en egen häst.
- Jag vill börja satsa.
- Jag vill börja tävla.
Tanken är att jag ska så fort jag landat ett jobb och därmed en inkomst.
Så, kortfattat är denna blogg en journal över min resa mot mitt mål, ett monument över mina erövringar och fall och en reminder om alla de fantastiska stunder som man får uppleva i närheten av hästar.
Subscribe to:
Posts (Atom)