And it's out.

Mathias: en sån skulle jag vilja köpa, men det får jag inte för Linnéa, för den kan inte dra häst.


(Linnéa tänker helvetes helvete vad säger han?!)


Mamma: ... Vad sa du...?


(Linnéa tänker helvetes helvete ska jag säga nu?!)


Mathias: den kan inte dra häst. Hästtransport.


Mamma: ...och varför skulle den behöva kunna det? *vänder sig mot Linnéa*


Linnéa: för att jag börjat fundera på att köpa häst....


Mamma: jaha...Jaa....usch vad hemskt.


Linnéa berättar hur mycket hästarna betytt för henne och att hon vill satsa på hoppning osv blablabla.


Mamma frustar och berättar om hur hemskt det är att ha häst och hur mycket det kostar. Hävdar att det vore bättre att rida en gång till på ridskolan i veckan.


Linnéa: det räcker inte.


Ekonomi diskuteras i några minuter.


Mathias: nej, nu åker vi hem.


Mamma: ja gör det jag ska inte hålla er. Det var jättetrevligt att ha er här.


Linnéa och Mathias lämnar huset. Linnea är stum av förvåning.



SÅ: hur kom sig denna sjukt oväntade situation? Mina teorier:
- allt mitt prat som jag gjort för att psykiskt förbereda mamma på att hästarna är i mitt liv igen och är viktiga verkar ha gjort nytta.
- Mathias hade varit med i ett par timmar och mamma blir alltid ovanligt lugn i hand sällskap.


Meeeen jag är inte naiv nog att tro att det slutar här. Jag känner mamma. Hon kommer ligga vaken i natt och fundera på det här. Sen kommer jag få det serverat i telefon.

Men; herregud vilken börda och rädsla som lyfts!!

Comments