changeling

Jag har den senaste tiden känt mig så oerhört rastlös och ångestfylld. Så fort jag är själv och klockan är efter typ 16. Det har eskalerat dag för dag och idag är det galet igen.

Men jag vet varför. Alex sa det till mig han också idag. Jag (vi) är helt jävla förstörda. Helt slutkörda. Stressade  och utarbetade till bristningsgränsen.

men nu är det ju typ.. slut....
Vilken fantastiskt underlig känsla, eller snarare, brist på känsla. Inget vill infinna sig. Jag förstår inte att allt slit nu i princip är klart.
kanske får jag acceptera att det kommer att ta ett par veckor att landa i allt det nya. Efter 17 år i skolan ska jag lämna det bakom mig och börja jobba.

Inte nog med att min kandidatexamen nästan är i min hand, utan nuet betyder även en ny början. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. och helvete vad jag är värd det, kämpat och kämpat och kämpat och 5 psykologer hit och dit, mando, antidepressiva, ångestdämpade, sluten psykiatrisk vård, mina föräldrar, gustav.......
Jag är så jävla värd att må bra.

och vad fantastiskt det känns att kunna säga så!

Comments