Ultuna dag 7

Nu när jag är utvilad kan jag skriva mer utförligt om gårdagen.

Runt kl. 11 ringde Sören från Ultuna, det är han som opererat. Han sa att såret såg fint ut, de hade precis bytt bandade och hon hade ingen feber och kunde få komma hem! Så jag ringde Stall Bröms snabbt som attan och lyckades få tag i ett släp över dagen.
Han sa även att hon skulle få en permanent svullnad i benet, vilket i sig inte gör något egentligen, och att vi nu bara kan avvakta och se om det läker så hon kan gå normalt igen.

Mamma var redan på väg för att äta lunch med mig, så11:30 kom hon hit och vi kastade oss ner till närmaste restaurang och slängde i oss maten på 3 sekunder; jag kunde knappt få ner en enda tugga utan var bara helt skakig och ville iväg NU för att hämta henne, kunde inte vänta en enda sekund.

Så med ytterst lite mat i magen sprang vi sedan till affären och köpte morötter och äpplen eftersom bussen inte gick direkt, sen väntade vi otåligt på bussen och vankade av och an tills den kom. Bussen hoppade vi av precis utanför mig och skyndade upp i lägenheten där jag bytte om och hämtade bilnyckeln, och så bar det av till Hallonbergen för att hämta släpet och sedan började bilfärden mot Ultuna.

När vi kom fram var det en del pappersarbete och väntande innan ja fick komma in till Vasara. Det var rätt hemskt att se henne, hennes blick var helt död och hon var verkligen traumatiserad. Hon märkte knappt när man tog i henne. Men som vanligt var hon ändå supersnäll.

Vi körde hem till stallet och så fort vi lastade ur var det som att hon vaknade till liv. Man verkligen kände hur glad hon var att komma hem och att få komma in i sin egen box. Ögonen fick liv och öronen spetsades, aptiten kom igång och hon började gnägga efter mig.

Vi packade ur allt och spolade ur transporten och jag ryktade av Vasara snabbt och gjorde iordning mat och hö innan vi hoppade in i bilen igen och började åka hemåt. Hungern infann sig nu och vi svängde in på ICA nära och köpte varsin prinsesstårtebit som vi åt på parkeringen i bilen innan vi åkte vidare. Släpet lämnades tillbaka, mamma släpptes av vid bussen och jag åkte hem.
Kom hem 7.5 timmar efter att jag mött mamma vid jobbet, och jag var helt slut efter anspänningen och däckade på soffan.

Nu ska Vasara ha boxvila i 5 veckor, hon får inte ens gå ut i sjukhage innan dess. Om 14 dagar ska jag börja promenera några minuter med henne varje dag, och stygnen ska bort om ca 10 dagar. Om 8 veckor ska vi till Täby kliniken för uppföljning och för att diskutera framtiden och hennes möjligheter. Metacam blir det i 10 dagar, så jag måste förbi apoteket på vägen ut idag.


Idag ska jag bara pussa och rykta och gosa och mata med godis i flera timmar. Är så glad att min älskling är hemma. 

Comments

Popular posts from this blog

Täckesinventering