Antarktis dag 8 - 6 november

Westpoint Island, Falkland Islands.

Vi nådde Falklandsöarna tidigare än beräknat då alla motorer gått för fullt hela natten. Planen var att gå i land i west point, men pga den obarmhärtiga vinden blev det omöjligt att lägga till där, och vi åkte istället till New Island. Detta visade sig vara bland det mest fantastiskt galna stället jag någonsin sett.

Vi åkte Polar Circle båtar in till land. Denna ö är privatägd och hade för tillfället 3 invånare, ett par och en forskare. På stranden låg ett ganska stort vrak, och strax utanför ännu ett.

På ön finns en koloni av albatrosser och rockhopper-pingviner som vi skulle vandra till.
Väl i land fick vi höra att Tessa precis skulle leda en grupp på en länge hike till andra sidan av ön där det skulle finnas en koloni pälssälar, så vi skyndade vi oss till den gruppen för att göra den vandringen innan vi gick till den planerade platsen.

Denna grupp bestod av ca 35 personer som glatt gav sig iväg. De allra flesta fick en chock när de insåg att vi måste klättra över ett berg för att ta oss till sälarna. Och väl uppe på berget visste Tessa inte hur det såg ut eller hur långt det var att gå på andra sidan eftersom detta var första gången för denna vandring. Tappert gav vi oss iväg.

Berget var riktigt brant, och några fick vända tidigt då de inte klarade av ansträngningen. Jag med mitt virus kände att jag nog inte skulle överleva natten efter denna ansträngning, och tänkte att då är det bara att bränna på så jag iaf får se nåt innan jag dör. Det tog ca 90 minuter att klättra upp till toppen. Det värsta var vinden, några personer blåste omkull och det var omöjligt att prata. Vi samlades i en hög bakom en sten för att prata, och Tessa sa att det skulle vara samma tempo fortsatt (högt!) och att de som inte klarade mer fick vända nu och gå ner igen. Halva gruppen vände... Självklart fortsatte jag och mamma! Dock blåste även hon omkull en gång innan vi började gå nerför på andra sidan berget.

Vi kom äntligen fram till andra sidan ön och vårt mål var i sikte; sälarna! De låg på sina klippor i solen med havet stormande omkring sig och sylvassa klippor kantade deras hem. Det var otroligt att se hur de väntade in de höga vågorna och kastade sig i dem för att komma ut i havet.

Alla var helt betagna, när plötligt Tessa ropade att hon såg en till pingvingkoloni med rockhoppers uppe i klipporna ovanför sälarna. Vi klättrade snabbt upp dit och jag vet inte ens hur jag ska beskriva vad jag såg. Pingviner, hundratals pingviner, helt orädda för oss. Vi satt en meter från dem och bara förundrades.

Tillslut var vi tvungna att slita oss; vi behövde ta oss hela vägen tillbaka för att sedan gå till albatrosserna och de andra pingvinerna. Så vi började vår vandring, uppför berget igen. Det vAr otroligt mycket lättare denna gån då vinden var i ryggen så man fick lite skjuts uppför. När vi nådde toppen mötte vi en annan expeditionsledare, som hade blivit av med hela sin grupp redan halvvägs upp för berget, förutom en man som låg och flämtade bakom en sten. Så det var bara vi 14 tappra som bemästrade den riktigt tuffa vandringen, och vid middagen senare på kvällen sa en man som vände, att vi förtjänade varsitt bragdguld.

Nedvägen för berget var skönt för det gick nedåt. Det var inte skönt för att man var så trött, och min näsa var helt söndersliten av allt snytande att jag blev tokig. Men ner kom vi, och begav oss av till den andra platsen.

Även där blev man helt stum av förundran. Flera tusen (!!!) rockhopper pingviner, hundratals albatrosser och blue eyed comorant. De var precis lika orädda och vi kunde komma precis intill dem, både fåglar och pingviner.

Väldigt trötta vandrade vi den nu till synes korta biten tillbaka till båtarna som skulle köra oss tillbaka till Fram.

Vilken sjuk dag.




















No comments:

Post a Comment