Transsibiriska järnvägen dag 19


Dag 19, tisdag 29:e september

Hemresa. 
Fullproppade med intryck efter en fantastisk men också intensiv resa var det dags att åka hem. 24 timmar efter att vi vaknade i Peking öppnade jag dörren till min älskade lägenhet, 23 i svensk tid.

Det var bums i säng eftersom jag skulle jobba direkt dagen efter.


Transsibiriska järnvägen dag 18


Dag 18, måndag 28:e september 

Idag hade vi en ledig dag i Peking och bestämde oss för att åka till Peking Zoo och akvarium. 








Sven åkte hem tidigt för han var jättesjuk, så när vi var färdiga på zooet ville jag åka hem och titta till honom medan Anna och Christoffer åkte till Pearl market. Det blev ett litet äventyr eftersom jag inte kände igen mig på bussresan hem och inte kom av vid rätt hållplats. Och inte en själ talar ju engelska... Så det var lite läskigt där ett tag, tills jag hittade två vita människor som hjälpte mig rätt. Men de var KU en upplevdes att få vara vilse ensam i Peking!

Kvällen, och resan, avslutades med en gemensam middag med Pekinganka som stjärnan på bordet.


Transsibiriska järnvägen dag 17


Dag 17, söndag 27:e september

Äntligen var det dags. Det som jag sett fram emot näst mest på hela resan: Kinesiska muren. Vilken otrolig syn! Längs bergsryggarna sträckte den sig oändlig, så brant att man fick jobba med trappräcken för att ta sig upp på vissa ställen. Det kändes overkligt att vara där och inte ens nu efteråt känns det som att jag faktiskt varit där.

Efter muren lotsades vi till en fabrik där de tillverkade "klassiskt kinesiskt hantverk" och det var en av de värsta turistfällorna någonsin. Vi blev så irriterade att vi satte oss utanför bussen och väntade tills de körde oss därifrån.







Dagen avslutades för vår del på Sommarpalatset, där en kejsarinna bodde hela sitt liv och på flertalet sätt visade sin makt över folket. Bland annat genom att kräva 130 rätters mat varje måltid, serverat i tre uppsättningar på tre olika bord. Det första bordet skulle hon titta på maten, det andra skulle hon lukta på maten och det tredje smaka på maten.
Vi åkte även drakbåt på hennes privata sjö.






Resterande grupp åkte vidare till arenan Birdsnest men vi kände att vi hellre såg lite mer av staden så vi prpmenerade runt och tog oss till tbanan och åkte hemåt, och provade att äta mat på McDonalds - diverse mystiska burgare som aldrig kommer ses i Sverige, så det var spännande.

Transsibiriska järnvägen dag 14


Dag 14, torsdag 24:e september

Med stor sorg i hjärtat var det idag dags att lämna Mongoliet. Vilket underbart land! Hit kommer jag absolut komma tillbaka. 


Detta innebar också att det var dags för den sista tågsträckan och sista natten på tåget. Det kändes ganska skönt, inte slippa åka mer tåg för det har varit kul, men att slippa trassla med packningen och mat och tusen grejer i de väldigt trånga kupéerna.


Jag virkade upp mitt sista garn, och därmed hade jag producerat ca 54 rutor på denna resa. Synd att Ljunggrens inte hade mer garn på lager innan jag åkte.
Jag läste också massor i min bok (eldvittnet) och målade i min målarbok.

Som alltid på dessa tåg gick tiden otroligt fort och plötligt var det kväll och dags för gränskontrollerna mellan Mongoliet och Kina. Mongoliet skulle ta 2,5 timmar och Kina 4,5. Detta var extremt jobbigt eftersom min mage varit otroligt dålig så jag kunde inte äta på många timmar inför gränskontrollerna eftersom toaletterna låses under den här tiden. Och stressen över att veta att toaletten inte var tillgänglig under så många timmar....


Hur som helst så var denna kontroll mycket lättare och snällare än den mellan Ryssland och Mongoliet. Vi behövde inge ställa fram några väskor, inte öppna några väskor och inte utrymma kupén i 2 timmar eller vänta medans en arg man lyste igenom varje vrå med ficklampa. 

Vi behövde också göra det beryktade hjulbytet, dvs hissa upp tågvagnarna på stora kranar, ta bort hjulen, justera spårvidden och sätta på de nya hjulen. Detta måste man göra eftersom Ryssland och Mongoliet använder en annan spårbredd än resten av världen, så vi kan inte åka in i Kina utan att byta hjul på hela tåget.





Transsibiriska järnvägen dag 13


Dag 13, onsdag 23:e september

Kl sju serverades frukost i restaurang ger-en. Sedan hoppade vi direkt in i bussarna igen och skumpade tillbaka till stan. På vägen stannade vi vid en fabrik där de under ca 10 år ska tillverka 10 000 statyer av krigare till häst och ställa upp runt om den stora jingis Khan statyn vi besökte på vägen ut till campet. 



När vi kom till hotellet checkade vi in och åkte sedan till en restaurang som serverade mongolisk barbecue. Suveränt gott! Sedan åkte vi till state departement store för att kunna shoppa lite om man ville. Sedan var det dags för kvällsaktiviteterna vilka var att gå på teater och lyssna på traditionell mongolisk musik och se på traditionell dans, och sen middag efter det. Jag kände mig dock helt slut och osugen och mer sjuk av de kalla nätterna i ger-en. Så jag hoppade av vid hotellet och tog en timmes helkroppsmassage, beställde upp room service och somnade sedan till en film. Helt perfekt kväll och precis vad jag behövde. 



Transsibiriska järnvägen dag 12


Dag 12, tisdag 22:a september

Sovmorgon ända till kl 8. Att vakna upp på den mongoliska slätten är svårt att beskriva. Så jag nöjer mig med att säga "magiskt".




Efter en riktigt god frukost, med bland annat hästyoghurt, var det vår gupps tur att åka ut med katamaranerna på floden. Vi lassade de två katamaranerna, flytvästar och paddlar på två kärror som drogs av jakar. Sen promenerade vi 1,5 timme rak över stäppen innan vi stannade och mödosamt pumpade upp flottarna och sjösatte. Sen paddlade vi iväg nedströms. Som allt annat i det här landet var det vackert som tusan, och väldigt roligt. Vi gick tyvärr på grund ett par gånger då vattenståndet är väldigt långt, det har varit rekordlite regn i år. Vi åkte förbi en flock kor som stod vid vattnet och tittade nyfiket på oss, och förbi den bergsklippa vi red uppför igår. Vi paddlade i ca 1,5 h och promenerade sedan tillbaka till campet. 




Efter en välbehövlig men sen lunch var det vår tur att ha ledig tid. Vi hade redan innan sagt att vi skulle gå upp för ett av bergen vid campet, men jag var så sugen på att rida igen att jag lyckades tigga till mig att få följa med i ridgruppen istället. 
Jag fick inte samma häst tyvärr, utan en brun, hungrig häst som jag fick ta en diskussion ganska direkt med om vem som bestämde. Jag vann såklart. Vi red upp till samma berg och det var lika vackert även denna gång.


När jag kom tillbaka till vår ger var jag ensam, de andra vandrade fortfarande. Så jag passade på att packa om i väskan.

Sedan var det middag och slutligen ytterligare en skön natts sömn i vår ger.




Transsibiriska järnvägen dag 11


Dag 11, måndag 21:a september

Alltför tidigt ringde klockan. Chockade och totalt utmattande möttes vi nere i frukostsalen och försökte tvinga i oss lite mat.

Vi satte oss sedan i bussarna för att åka till nomad campet där vi skulle spendera 2 dagar. Campet heter Jaman meadows och ligger mitt ute på den mongoliska stäppen. 

På vägen ut stannade till vid världens största staty, 40 meter höga jingis Khan på sin häst. Statyn är så stor att det finns café, resturang, souvernishop och museum inuti. Man kan dessutom gå upp och ut i hästens hals till en utkiksplats uppe på dess man. Det var coolt!


Sedan skumpade vi vidare mot campet. Och då menar jag verkligen skumpade. Det finna inga anlagda vägar på stäppen utan man kör lite hur som, har man tur finns det några hjulspår man kan följa. 


Vårt största problem var att det regnat hela dagen vilket gjorde att jorden var lera. Så vi fastnade med bussarna flera gånger och fick köra genom träd och buskar för att ens ta oss fram. Det var ett extra äventyr! Tyvärr innebar ju detta att det inte gick speciellt fort att ta oss fram. Så kl 2 kom vi fram och halv tre fick vi äntligen vår lunch. 

I campet bor man i de traditionella "tälten" som heter 'ger' i mongoliet och 'jurta' på ryska.  

Sedan var det dags för dagens aktiviteter. Vi fick dela oss på tre, en grupp fick rida, en grupp paddla katamaran på floden och den tredje gick göra vad de ville på campet, tex skjuta pilbåge, vandra i bergen eller slappa i sin 'ger'.
Vi ville rida och hade tur att de flesta var så tröttna efter nattens äventyr så de ville rida dagen efter. Alltså kunde vi alla fyra rida tillsammans.

Mongoliska hästarna är väldigt olika våra europeiska, lika så är djurhållningen. Mongoler älskar och respekterar sina hästar, men det är inga husdjur man har en djup personlig relation till. Hästarna går alltid lösa på stäppen och är vildhästar som tränats till att vara ridbara. Så när man behöver en häst måste man först fånga in den vilket oftast görs med ett lassoliknande rep.  Hästarna blir inte klappade och ompysslade, utan får vara hästar. De är dock fantastiska att rida, lyhörda och kvicka. De är inte tränade som europeiska hästar där de fina hjälperna är det man använder. Eftersom dessa hästar är bruksdjur får de inte reagera på om deras ryttarna hänger helt åt sidan i sadeln och brottas med en kalv. De måste istället vara mycket snabba på att ändra gångart och svänga så att de effektivt kan valla djur.

Sadlarna påminner om en western sadel i det att den har ett högt fram och bankvalv. Dock saknar den sadelkåpor och vulster. Det var en annorlunda upplevelse. Tyglarna är också likt westernridning då det är två lösa tömmar som inte sitter ihop och tränsen är av en smal modell.

Vi red över stäppen, vadade genom flera floder och red uppför ett berg inifrån vara topp vi hade en helt oförglömlig utsikt. Floden slingrade sig, träden lös i guld och rött, dimmiga berg omringade oss. Helt sjukt. 
Eftersom jag hade så mycket ridbana fick jag rida själv medan de andra blev ledda i grimskaft som en av de ridande mongolerna höll i.





På vägen hem mötte vi en flock kor och Batana frågade mig om jag ville valla dem. Jag trodde han skojade men sa såklart ja. Men han skojade inte utan vi satte av och vallade in korna tillsammans med deras ägare.

Efter ridturen kunde jag inte sluta le. Det var det här jag sett fram emot allra mest på hela resan och det var precis så bra som jag hade hoppas. 

Efter middagen åkte vi till en lokal familj för att se hur de levde och få smaka på klassisk mat, tex fick vi dricka försummad stomjölk och torkad yoghurt.



Middagen var precis lika god som lunchen. Eller som Anna uttryckte saken "tänk att man ska behöva åka ut i buschen för att få god mat".

Vi somnade tidigt i vår ger och fick en fantastisk natts sömn. Efter midnatt brann elden ut och jag vaknade iskall, det var 0-grafit ute och inne i vår ger. På med fler filta och somna om. Kl 06 kom en nomad in och tände elden åt oss så det var skönt när vi vaknade dagen efter.





Transsibiriska järnvägen dag 15


Dag 15, fredag 25:e september

Den sista natten på tåget avklarad, utan madrasser med få timmars sömn, och vi rullade in i Peking, vår sista stad för denna resa.


Guiden mötte oss på tågstationen och vi begav oss iväg till lunch och därefter till himmelska fridens torg. Torget var gigantiskt, och för att ens komma in var man tvungen att gå igenom samma säkerhetskontroll som på flygplatsen.

Väl inne förvånades jag över hur lite anknytning det fanns till historien, och att största delen av torget var ett mausoleum för Mao.




Efter torget åkte vi till hotellet för att checka in och vila upp oss lite. Sen skulle det vara middag, men vi kände att vi hellre ville utforska staden på egen hand och leta upp en tunnelbana och åkte till ett stort elektronikkomplex. Det var en salig blandning av second hand, reparationsverkstäder och nyförsäljning. Dock vågade vi inte handla det vi var ute efter av rädsla för falska produkter.
Tunnelbanan i Kina får man iallafall sammanfatta med ett ord: ordning.



Transsibiriska järnvägen dag 16


Dag 16, lördag 26:e september

Frukost inledde traditionsenligt dagen, innan det bar av till en av de saker jag sett fram emot mest på resan; förbjudna staden.

Vilken enorm area denna maktens boning bestod av. Jag hade väntat mig ett stort torg med kanske 2-3 palats. Istället möttes jag av en faktisk stad, med enorma öppna ytor och gigantiska palats som tog över 2 timmer att bara vandra från ena sidan till den andra. Antalet rum är så många att kejsaren kunde bo i ett nytt rum varje dag i hela sitt liv och ändå inte hinna bo i alla.







Efter denna fantiska upplevelse åkte vi till en av de många Hutongerna. Hutong är en enorm labyring av smala gränder där det finns entreer till ännu trängre innegårdar där man når 3-4 små hus. Detta är fattiga och mycket gamla områden där de flesta som föds aldrig flyttar ifrån. Vi fick göra ett familjebesök hos en 80-årig dam som bjöd på te, och det var jättespännande att få se hennes hus. Vi åkte sedan vidare till en annan familj där vi åt hemlagad lunch. Då gränderna är så smala så är det definitivt inte bil som gäller, utan cykel-taxi!



Efter detta så besökte vi en silkesfabrik där de tillverkade allt ifrån täcken till vackra kläder. Jag köpte en kimono, ett av mina inköpsmål i Kina.

Sedan åkte vi till Himmelens tempel och ett intilliggande tehus.


Kvällen avslutades med en teater med akrobatik, och det var precis så bra som jag förväntar mig att en kinesisk akrobatshow ska vara. grymt!






På kvällen gick jag ut med Norskorna på huvudshoppinggatan och köpte hem lite ätpinnar och njöt av alla ljus från skyltar och hus som lös upp den mörka kvällen. 


Guiden berättar:
  • 1,3 miljarder i Kina
  • 20 miljoner i Peking
  • 5 miljoner bilar. Baserat på sista siffran får bilarna stanna hemma en dag i veckan.
  • Mycket folk som reser. 
  • 55 minoriteter i Peking.
  • 95% "vanliga kineser"
  • Himmelska fridens torg rymmer en miljon människor och är det största torget i Kina.