Transsibiriska järnvägen dag 11


Dag 11, måndag 21:a september

Alltför tidigt ringde klockan. Chockade och totalt utmattande möttes vi nere i frukostsalen och försökte tvinga i oss lite mat.

Vi satte oss sedan i bussarna för att åka till nomad campet där vi skulle spendera 2 dagar. Campet heter Jaman meadows och ligger mitt ute på den mongoliska stäppen. 

På vägen ut stannade till vid världens största staty, 40 meter höga jingis Khan på sin häst. Statyn är så stor att det finns café, resturang, souvernishop och museum inuti. Man kan dessutom gå upp och ut i hästens hals till en utkiksplats uppe på dess man. Det var coolt!


Sedan skumpade vi vidare mot campet. Och då menar jag verkligen skumpade. Det finna inga anlagda vägar på stäppen utan man kör lite hur som, har man tur finns det några hjulspår man kan följa. 


Vårt största problem var att det regnat hela dagen vilket gjorde att jorden var lera. Så vi fastnade med bussarna flera gånger och fick köra genom träd och buskar för att ens ta oss fram. Det var ett extra äventyr! Tyvärr innebar ju detta att det inte gick speciellt fort att ta oss fram. Så kl 2 kom vi fram och halv tre fick vi äntligen vår lunch. 

I campet bor man i de traditionella "tälten" som heter 'ger' i mongoliet och 'jurta' på ryska.  

Sedan var det dags för dagens aktiviteter. Vi fick dela oss på tre, en grupp fick rida, en grupp paddla katamaran på floden och den tredje gick göra vad de ville på campet, tex skjuta pilbåge, vandra i bergen eller slappa i sin 'ger'.
Vi ville rida och hade tur att de flesta var så tröttna efter nattens äventyr så de ville rida dagen efter. Alltså kunde vi alla fyra rida tillsammans.

Mongoliska hästarna är väldigt olika våra europeiska, lika så är djurhållningen. Mongoler älskar och respekterar sina hästar, men det är inga husdjur man har en djup personlig relation till. Hästarna går alltid lösa på stäppen och är vildhästar som tränats till att vara ridbara. Så när man behöver en häst måste man först fånga in den vilket oftast görs med ett lassoliknande rep.  Hästarna blir inte klappade och ompysslade, utan får vara hästar. De är dock fantastiska att rida, lyhörda och kvicka. De är inte tränade som europeiska hästar där de fina hjälperna är det man använder. Eftersom dessa hästar är bruksdjur får de inte reagera på om deras ryttarna hänger helt åt sidan i sadeln och brottas med en kalv. De måste istället vara mycket snabba på att ändra gångart och svänga så att de effektivt kan valla djur.

Sadlarna påminner om en western sadel i det att den har ett högt fram och bankvalv. Dock saknar den sadelkåpor och vulster. Det var en annorlunda upplevelse. Tyglarna är också likt westernridning då det är två lösa tömmar som inte sitter ihop och tränsen är av en smal modell.

Vi red över stäppen, vadade genom flera floder och red uppför ett berg inifrån vara topp vi hade en helt oförglömlig utsikt. Floden slingrade sig, träden lös i guld och rött, dimmiga berg omringade oss. Helt sjukt. 
Eftersom jag hade så mycket ridbana fick jag rida själv medan de andra blev ledda i grimskaft som en av de ridande mongolerna höll i.





På vägen hem mötte vi en flock kor och Batana frågade mig om jag ville valla dem. Jag trodde han skojade men sa såklart ja. Men han skojade inte utan vi satte av och vallade in korna tillsammans med deras ägare.

Efter ridturen kunde jag inte sluta le. Det var det här jag sett fram emot allra mest på hela resan och det var precis så bra som jag hade hoppas. 

Efter middagen åkte vi till en lokal familj för att se hur de levde och få smaka på klassisk mat, tex fick vi dricka försummad stomjölk och torkad yoghurt.



Middagen var precis lika god som lunchen. Eller som Anna uttryckte saken "tänk att man ska behöva åka ut i buschen för att få god mat".

Vi somnade tidigt i vår ger och fick en fantastisk natts sömn. Efter midnatt brann elden ut och jag vaknade iskall, det var 0-grafit ute och inne i vår ger. På med fler filta och somna om. Kl 06 kom en nomad in och tände elden åt oss så det var skönt när vi vaknade dagen efter.





No comments:

Post a Comment