Aprils fool?

Mitt gymkort gick ut idag, vilket betyder att jag inte längre kan träna måndag och torsdag på luncherna.

Jag har valt att inte förlänga mitt avtal, eftersom vi kommer vara i Australien i en månad och sedan efter sommaren är planen att ha häst igen, och då kommer det inte finnas tid eller ork att gymma utöver det. Då behöver jag äta mat på lunchen :)

Så, jag tänkte försöka ge det en chans att börja springa igen, fast jag hade bestämt mig för att inte springa mer pga astman och den smärta och långvariga plåga den ger mig efter varje pass. Så Varför ska jag börje igen? För att jag tycker att det är så skönt och roligt att springa, jag vill inte ge upp! Jag ska ta det så långsamt, sååå långsamt med att öka på, och jag tänker inte ens ha som mål att köra ett tredje Vårrus, utan det får bli om jag känner för det.

Idag jobbade jag hemma och sprang på lunchen, körde intervaller i 5,5 km och det kändes jättebra, trodde jag skulle tappat mer med tanke på att jag inte sprungit på flera månader, har "bara" kört pilates och styrketräning.

Iaf, till poängen. Under april månad ska jag försöka springa 3-4 gånger i veckan, och fortsätta med min yoga på lördagar, har 10 betalda gånger kvar.

Att springa är gratis, lätt att göra överallt och när jag rider sen kan det vara ett bra komplement.

Så, vi får se efter denna månad om jag är en april fool eller Queen.

Longleat dag 4 - måndag 27 mars

Jag ville verkligen inte åka hem, jag hade kunnat stanna på det här hotellet i ett år och bara bo och gå omkring. 
Men allt har ett slut, så när frukosten öppnade 07.30 var vi där och redo att äta och sedan hoppa in och bilen och köra tillbaka till London. 

Resan tillbaka kändes mycket kortare än resan dit, och jag fick vinka hejdå till Stonehenge och äta mumsig Cadbury choklad som tröst. 

Vi fick stanna på en mack och tvätta av bilen lite, den hade blivit rätt lerig från safarin och vi ville inte lämnade tillbaka den i det skicket. 

Bilen lämnad, väskan incheckad och säkerhetskontrollen avklarad satte vi oss ner och åt lunch innan vi klev på planet och åkte hem.

Den här resan har varit så nära perfekt man kan komma, hit måste jag tillbaka!





Longleat dag 3 - söndag 26 mars

En riktig sovmorgon blev det, inte så mycket för att vi sov länge, utan för att sommartiden startade så vi förlorade en timme. 

Jag åt min goda lax bagel igen, medans Dave var modig och beställde kippers, för fisk är ju gott. Tyvärr var det något liknande strömming så det var 90% ben vilket inte riktigt gick hem.


Sedan åkte vi till Longleat igen. Planen för dagen var att göra om safarin, dels för att det var så himla bra och dels för att kunna ta bilderna vi missade igår, för att sedan gå till gorillan och ta en bild, göra labyrinten igen och sen åka till Bath för high tea.



Vi insåg snabbt att vi hade varit bortskämda igår när vi precis körde in till safarin innan sista insläppet, för såhär på morgonen var det tio gånger mer bilar. Men det gjorde inget alls, man vill köra långsamt för att hinna se alla djuren. 





Idag var aporna jättebusiga och slet av en list på vårt biltak så vi behövde stanna utanför och be en av skötarna gå in och hämta den åt oss. 







Mot slutet av safarin började vi höra och känna hur höger bakdäck betedde sig riktigt skumt, det verkade som att vi fått punktering. Tragiskt nog, tack var mina livserfarenheter, var min första tanke att "jaha. Klart att allt har varit för bra och perfekt, nu måste nåt dåligt hända". Så vi puttrade igenom resten av safarin eftersom vi inte gärna kunde stanna och kliva ut bland tigrarna. 





Precis när vi körde ut från safarin slutade det dock låta och kännas konstigt. Och när vi parkerade utanför safarin för att laga listen aporna stulit och kolla däcken, såg vi inget konstigt alls. Då falskt alarm med något fast i däcket en stund?? Och listen klickade i direkt, så bilen var åter hel!


Safarin hade varit i flera timmar så det var lunchdags! Idag blev det tropical storm cafe, där Dave åt en hamburgare och jag en vegetarisk hamburgare. Inte i närheten lika bra som gårdagens pizza, men likväl mat i magen. 

Sedan bar det av mot gorillan och flodhästen som vi velat ta bild med igår men det var massa barn i vägen. 





Sedan upptäckte vi att vi missat massa djur igår, en hel avdelning närmare bestämt. Så den besökte vi nu, hälsade på surrikater, armadilla, stora ormar, uttrar, myrslokar.....
Sen var jag tvungen att gå in i bat cave igen för att det var så coolt. 





Sedan var klockan plötsligt 16 och vi insåg att det inte var en chans att vi skulle hinna till Bath för high tea. Så istället gick på vi fågelshowen där otroliga papegojor körde bil, åkte skridskor, spelade basket och mycket mer. De hade så roligt, ville bara vara med hela tiden och ibland ville de inte vänta på sin tur att visa vad de kunde. 

Sedan var det återigen dags för labyrinten, denna gång på egen hand. Jag gick in först och Dave väntade två minuter innan han gick in. 

Jag lät min mage styra mina vägval helt, det fanns inte en chans att minnas något från gårdagen i dessa tusen vägval där allt ser likadant ut. Min mage visade sig dock vara den bästa vägvisaren jag kunde bett om, efter ca åtta minuter såg jag plötsligt mitten! Jag hade klarat det på någon form av rekordtid. 

Jag kikade ut bland alla gångar för att se om jag kunde se Dave någonstans, och till slut såg jag hans keps skymta förbi och jag ropade och vinkade, men vägrade ge någon hjälp var han skulle gå. 



Till slut kom även Dave till mitten, och efter ett gemensamt segrande delade vi på oss och gick åt varsitt håll igen, för att mötas utanför. Återigen ledde mig min mage helt rätt och jag var mer än stolt.

Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet för att hinna beställa afternoon tea vilket slutade serverad 17:30. Precis på minuten kom vi till hotellet, men insåg att vi ätit lunch så sent att vi inte skulle orka en afternoon tea. Så istället gick vi till rummet, jag tog ett långt bad och drack te, och framåt 21 började vi bli hungriga igen och bestämde oss för att beställa room service och äta i sängen i pyjamas. UNDERBART!










Longleat dag 2 - lördag 25 mars

Vi vaknade utsövda och redo för vår första dag inne på Longleat. Vi gick ner till den inglasade resturangen där vi serverades dels en frukostbuffé men även beställde in en bagel med rökt lax, och en Wiltshire full breakfast. 

Extremt mätta vilade vi en stund på rummet innan vi satte oss i bilen och körde den korta biten till Longleat, och stod redo i kön när de öppnade.

Vi började med att utforska utsidan av det enorma huset, känt för att vara ett av de vackraste exemplen på Elisabethansk arkitektur.






Vi gick sedan till de två mindre labyrinterna, vilka tyvärr var stängda för att häckarna höll på att växa upp. Vi hamnade sedan utanför aptemplet, där jag mer eller mindre studsade in. Små söta apor som klättrade omkring alldeles bredvid en!




Vi fortsatte vidare in från templet in till en av avdelningarna med blandade djur. Vi träffade allt från papegojor och fjärilar till en orm som jag fick klappa! Modigt om jag får säga det själv. 
Jag lyckades för övrigt inte komma ut ur detta område utan ett nytt gosedjur, en sengångare som är döpt till Eugene, tribute till the walking dead.



Klockan hade vid det här laget slagit lunchdags, så för att ladda för resten av dagen gick vi in och beställde varsin pizza och mumsade i oss. Det blev en hel del över så det tog vi i en take-away låda. 



En tur till bilen för att lämna pizza och gosedjur och sedan var det äntligen dags. Huvudattraktionen. Anledningen till att vi rest hit. Labyrinten! Störst i UK och känd i hela världen. Jag var redo att gå vilse!




Det var riktigt häftigt, häckarna var så pass höga att man omöjligt kunde se över den, och det var alltid flera vägval att göra, och inget som talade om ifall det man valt gick åt rätt håll eller inte. Vi gjorde en riktigt bra insats och klarade oss både in och ut på ca 30 minuter. Vilken upplevelse!





För att vila fötterna lite efter allt gående satte vi oss på djungelkryssningen och besökte gorillor, flodhästar och sjölejon.

Vid det här laget hade själva huset (snarare palatset/slottet) öppnat så vi tog en tur inne i det. Vilken uppvisning av överdåd och skryt! Det var så fint så att man inte ens fick ta bilder inomhus. 

Sedan var vi tvungna att röra oss tillbaka mot bilen för att köra mot safarin, dagen började lida mot sitt slut och snart skulle insläppet stänga. 


Under 1,5 timmars safaritur fick vi se wallabys, zebror, lejon, tigrar, ha apor som klättrade på bilen, vargar, antiloper, noshörningar osv osv osv. Riktigt häftigt och jag blev så glad över att se vilka stora och naturliga ytor som djuren hade att röra sig på, de hade det verkligen bra så det kändes bra att spendera pengar i den här parken.

Riktigt trötta åkte vi nu hemåt. Vi däckade i den underbara sängen, med pizzakartongen på magen och Eugene som sällskap, och såg diverse tv program och bara vilade. Tydligen var vi helt slut efter denna heldag, för vi däckade totalt.