Linnéa Nordlund & Quick Quest

En av de anställda ryttarna på centret hade firat sin födelsedag på lördagskvällen, så stallet var ovanligt lugnt och tyst på morgonen.  Vi var ditbjudna, men hade varit alldeles för trötta.
Malin och Kajsa hade köpt till en extra leltion på morgonen, men mitt flyg gick en tid som gjorde att jag behövde ta det första av de endast 5 tåg som gick idag och därmed hann hann jag inte rida. Kanske lika bra med tanke på att jag knappt kan röra mig? Nej, enbart pissigt för jag vill också haha.
Jag spenderade morgonen med att gå runt och ta farväl av hela området, alla hästarna och alla människor, och hade riktig ångest över att behöva åka hem. Herregud vad jag älskar det här stället, jag skulle kunna stanna i flera månader.







Klockan 10:30 körde loclan mig till tågstationen, och min långa resa hemåt påbörjades.

Kom till flygplatsen i Dublin runt 13:30 med en taxi från tåget, och 16:00 lyfte vi mot Manchester i ett litet propellerflygplan. I Manchester kunde jag åka vidare 18:30 och landade på Arlan…

Hela min kropp gör ont. Och jag ÄLSKAR det. Har tänkt på gårdagen hela natten och känner mig så stolt över att jag vågade, så tacksam för att jag fick rida Socks, denna fantastiska hunter-häst som gav mig den bästa introduktionen till fälttävlan jag någonsin kunnat önska mig.
Idag var det hopptävling och återigen fylldes centret av ett par hundra ekipage.

Innan det var tävlingsdags så hann vi inte ens rida en lektion, utan det var direkt ut och sadla och tränsa efter frukost. Jag hade dessutom fått ett hästbyte, en gammal champion som heter John. Här kom nerverna direkt igen, och denna gång var det för att jag inte ens skulle kunna lära känna hästen innan tävlingen, mer än på uppvärmningen.

I boxen var John väldigt trevliig och gosig, vi hade det mysigt och jag tog tid på mig att rykta och prata med honom. Sedan bar det av direkt till framridningen och vi började värma upp. John hade gått stora klassen fälttävlan igår så han var rätt stel och trött i bakbenen, så vi fick ett par stopp und…

När jag vaknade på morgonen hade jag frusit och svettats om vartannat hela natten. Rummet är riktigt kallt och sängen är sådär isigt fuktig så att jag vaknar med ett ryck av chock när jag rör mig och råkar placera benen någonstans där jag inte för tillfället värmt upp det. Så jag låg i en liten boll istället under täcke och överkast och svettades.
Men, sömnen hade onekligen gjort underverk. Jag har nog sovit ca tio timmar, vilket var extremt välbehövligt efter gårdagens långa resa.
Morgonens lektion innebar ett hästbyte för mig, jag fick byta Bob mot Socks eftersom det skulle bli Socks jag skulle tävla med. Socks ser ut som Bob 2, båda är svarta Welsh cobs i samma storlek (stora nog för att mina långa ben ska hamna i ett normalt läge med skänkeln.) Båda har bläs och enormt hovskägg. Skillnaden är att Socks har 4 vita strumpor, och Bob bara två (jag anar uppkomsten av namnet Socks!) Och att Bob har större bläs.

Socks var riktigt, riktigt tung att rida, dubbelt mot Bob under uppvärmningen.…

Herregud. Jag har redan lärt mig mer på några timmar än på evigheter. Vilket ställe. Vilken tränare. HERREGUD får man ta med sig honom hem eller!
Det har varit en väldigt lång dag, och jag vet knappt vad jag heter eller var jag är längre.
Kl 04:20 ringde klockan, och min resa mot Irland började.

Jag tog tbanan till centralen och hoppade på flygbussen till Arlanda, där mitt plan lyfte 07:25. En mellanlandning i Köpenhamn, och sedan bar det av mot Dublin.

När vi landade kl 12 var jag redan trött, på resande fot nästan 6 h, och nervös. Här startade dock dagens drama.... Vi landade i tid, men sen var bagaget sent, så det var väldigt bråttom när jag hoppade in i taxin. Jag hade haft ont om tid till tåget redan om bagaget kommit som planerat, men nu var det svettigt. Världens trevligaste förare kör bilen, och genom att köra i bussfilen hela vägen kommer vi fram till stationen tio minuter innan tåget går. Hurra! Det är ju bara den lilla detaljen... Det går inte att betala med kort, bara cach. Så.…

Torsdag:
Sprang 7,5 km i 0,5 km intervaller.
Fredag:
Cyklade till  jobbet, 0,5 mil.
Lördag: 75 min hatha-yoga 9 km powerwalk
Söndag: Vila
Måndag: Sprang hem från jobbet (6,5 km i 0,5 km intervaller) med ryggsäck, total sträcka uppförsbacke: 448 meter. 
Tisdag: Vila, Brynolf och Ljung.
Onsdag: Sprang 6,5 kilometer i 1 km intervaller.

Äntligen fick jag se mina idoler, Brynolf och Ljung, live på Cirkus!

Finaste Ellinor har nu fyllt 22 år, och det firades förra helgen med crocket, thaisoppa, chokladtårta, galna spel, twister, jacuzzibad, och framför allt; enorma mängder skratt och glädje.

Tack fina vännen för en underbar kväll!

Torsdag:
Sprang 5,5 km i 0,5 km intervaller.
Fredag:
Cyklade till och från jobbet, 1,1 mil.
Lördag:
Vila
Söndag:
Sprang 7,5 km i 0,5 km intervaller.
Måndag:
Cyklade till och från jobbet, 1,1 mil.
Tisdag:
Vila
Onsdag: Sprang 5,5 km i 0,5 km intervaller.

Tack älskling för min fina ryggsäck, som jag kan ha när jag cyklar till jobbet och när jag är i stallet och på Irland!

Idag efter jobbet så unnade jag mig nya ridskor (JH collection, 799 SEK) och ridhandskar (Roeckl, 469 SEK) eftersom mina blivit väldigt slitna.


Jag "råkade" även köpa en ny tröja (JH collection, 299 SEK), så jag kan känna mig lite fin på Irland.

Herregud vad spännande det är just nu, finalen i världscupen är i full gång och Henrik och Mary Lou är kort och gott kicking ass. Kunde knappt andas när han red kvällens första omgång. Det här kommer bli en tuff och spännande natt.

Allt är bokat och klart! I sommar återvänder jag till Australien för att träffa svärföräldrarna och återuppleva det underbara landet.Och, på ett sätt viktigare för mig, kommer jag få återse mitt älskade nya Zeeland. Jag kommer få träffa mina gamla kollegor, gå på mina gamla gator, besöka mina favoritställen... Nostalgin, kärleken, ångesten och längtan kommer flöda.