2017, I salute you

And thus yet another year has passed. 


Året startade som vanligt med Januari. Precis som jag behövde så hände det inget speciellt; livet fick rulla på med jobb och hemmaliv.


Under Februari bockade jag av två punkter från min '30-innan-30'-lista. Jag började på en 10-veckors pianokurs och gjorde en personal shopping; något som jag inte kan rekommendera andra. 


Mars var det dags för en tredje punkt från listan att uppfyllas: Gå vilse i en riktig labyrint, Detta gjordes under en resa till Longleath i England, under vilken vi också besökte Stonehenge och Longleaths djurpark och slott. 


April var en händelserik månad. Jag åkte på en ridresa till Irland där jag inte bara fick en stor mängd hoppträning, utan också tävla i fälttävlan.
Hemma igen var det dags för kultur. 'Fantomen på Operan' på Cirkus är en av de absolut bästa musikaler jag någonsin sett. Återbesök på samma arena för att se mina idoler 'Brynolf & Ljung'. Aprils glädje skuggades dock av terrordådet som utfördes i Stockholm. 


Jag och Vanja packade vår trogna husvagn full och tog en tredagars till Ullared i Maj. Där inhandlades en stor mängd hästsaker men även annat smått och gott, samtidigt som vi bodde mysigt på campingen och grillade varje dag. 
Hemma igen var det enligt traditionen dags att springa Vårruset, och traditionen trogen satte jag personbästa igen. 


Hela Juni spenderades down under. Tre veckor i Australien och en vecka i mitt älskade Nya Zeeland, där nostalgin och kärleken flödade. Det var mer än magiskt att vara tillbaka.


Tillbaka till vardagen och arbetet i Juli. Men det innebar inte att inget hände. Jag köpte min första egna bil, döpt till Webbe, och fixade en stallplats på fantastiska Lövhagen.  


Augusti var årets största månad. Jag var hos Tagessons Sporthästar och hittade min Gramy. Lyckan jag kände var överväldigande. 
Jag spenderade även en hel vecka i Göteborg där ridsports EM arrangerades, och njöt av ridning i världsklass. Detta var även månaden då jag gick ner i tid till 85%, ett av de viktigaste besluten jag tagit. 


Jag körde ner och hämtade Gramy den 5:e September. En enorm födelsedagspresent till mig själv. Passande stor för att fylla 30, vilket jag gjorde. Jag förvånade mig själv med att få lite åldersnoja, men det är inget som lite tid i stallet råder bot på snabbt. 


Gramy var allt jag hade i mina tankar och schema under Oktober. Glädjen, kärleken och utvecklingen hos oss båda.


Glädjen tog snabbt slut i November då Gramy började bete sig underligt. Under hela månaden gjorde vi undersökningar och behandlingar för att försöka komma till rätta med problemet, men utan resultat. 


December kom olyckan definitivt inte ensam. Jag fick ett invalidiserande ryggskott samma vecka som Evita behövde avlivas för en tumör. Veckan efter fick vi svar om Gramy, och det var inte bra. 
Julen var inte i fokus i år, och inte heller nyår. 


Sammanfattningsvis

Bra saker i år:
Jag fick äran att bli mamma åt Gramy.
Jag stressade mindre och gick ner i tid, vilket har gett mig tid och ork att leva igen.


Dåliga saker i år:
Evita dog och lämnade Coco ensam.
Min fantastiska Gramys tid hos mig blev allt annat än långvarig.


= Ett år som började bra och slutade med sorg. 


Comments

Popular posts from this blog

Coco

Metacam = godis?