Harry Potter på en lördagskväll

Jag minns det, men ack så otydligt. Det jag minns mest är längtan och spänningen.

Jag hade cyklat till Täby centrum och köat utanför megastore, som väl inte ens finns längre. Harry Potter och de vises sten skulle släppas på DVD, det NYA formatet, framtiden. Jag som hela mitt liv bara känt till video.

Jag stod i en lång rad med föräldrar och deras barn, och kommer ihåg att jag skämdes. Att jag var rädd att någon från skolan skulle komma och se mig och jag skulle bli ännu mer mobbad. Nu inser jag det bisarra, jag själv var ju bara ett barn; sisådär 14 år gammal. Men min kärlek till Harrys värld var oändligt mycket större, liksom min styrka att överleva mina plågoandar. Så jag köade.

Så öppnades dörrarna. Alla vällde in i butiken, fram till de dekorerade uppställda hyllorna. De först hundra kunderna skulle bli belönade med en överraskning, och jag skulle vara en av dem.

Jag tog den platta förpackningen i min hand. Ett format jag aldrig ägt tidigare och som kändes främmande när jag höll i det. Och så spännande. Interaktiv meny, extra material... Jag kunde knappt föreställa mig hur det skulle se ut. Hur man gjorde. Hur det fungerade?

Jag betalade, en dyr summa minns jag med säkerhet, men så var det ju Framtiden jag höll i handen. En DVD-skiva.

Överraskning blev det också, en Galleon. Den har jag kvar fortfarande, i originalförpackning.

Jag hade dvdn i min ägo länge innan jag fick använda den. Vi skulle skaffa vår DVD-spelare efter flytten till Norrtälje som snart skulle ske. Till dess fick jag vänta. Så förväntansfull. Och det var fantastiskt.

Idag äger jag inte en enda DVD förutom sagan om ringen som jag av nostalgiskäl inte kan göra mig av med, trots att jag har dem alla i datorn.
Framtiden varade inte så länge. Framtiden var inte framtiden trots allt.

Så minns jag vidare när jag var först i klassen att skaffa en iPhone. Framtiden var åter här. Hur gjorde man med dem? Kunde man peka på skärmen? Förundran och förväntningar.

Och så till slut inser jag nu hur besviken jag är. Besviken på att jag inte längre upplever denna förväntan längre. Framtiden betyder inte längre något, för jag har blivit van.
Och jag saknar att bli förundrad, exalterad och uppleva att det sker magi.

Comments