Linnéa Nordlund & Quick Quest

Idag fick Trygve vila, och det tyckte han nog var skönt för han var inte alls sugen på att göra annat än att stå i hagen.

Han är verkligen en riktig surpuppa just nu, liksom många andra i stallet. Fällningen av vinterpälsen samt sättandet av sommarpälsen har förvandlat honom till en enstöring som inte vill bli rörd, pussad eller helst inte ens tittad på. Så jag tog tillfället i akt att mocka ur lite smält bajs ur hagen, det blev två stora kärror innan jag kollapsade av trötthet. De som inte skyfflat och kört blött bajs i en skottkärra kan omöjligt fatta hur tungt det är.

Tog även med en näve morötter ut i hagen och gav till Trygve och gjorde en snabbkoll så att han verkade hel, sen fick han vara i fred igen. Sedan hämtade jag varsin gren till dem så de kunde få vara sysselsatta ett tag, och det gick verkligen hem.

Andra roliga exempel på sura hästar är Tintin som rymde från boxen och vägrade komma tillbaka, och Totte som inte ens ville ha en morot ur handen, utan bara när den låg på m…

Söndag betyder bomträning, och som alltid hade Carro kokat ihop riktigt utmanande och varierande övningar. Sjukt hur mycket svårare det är med bomträning jämfört med att hoppa! Men det är ju just därför jag har ett sånt här pass i veckan; för ju bättre vi blir på detta, desto bättre kommer hoppningen gå,

Trygve kändes trött och seg, jag tror att han kände av all galopp de två senaste dagarna. Imorgon blir definitivt en vilodag. Jag var också rätt trött och gäspade. Så man kan nog inte påstå att det var vårt bästa pass, även om det artade sig mot slutet.

Det är verkligen kaos i stockholm just nu. Jag har aldrig varit med om en sådan här smitthärd, hästar insjuknar och dör till höger och vänster och alla isolerar sig. Så även vi, och nu även Runsten.

Så vår planerade pay and Jump var bara att glömma. Jag hade inte vågat åka ändå, inget är värt risken att Trygve blir sjuk!

Nu väntar vi ut kaoset, och hoppas att allt är normalt igen om några veckor så vi kan få börja använda bussen och åka på turne till roliga utflykter.

Trygve är långt ifrån en godisgris eller mattokig. Han är kräsen, äter långsamtoch i godan ro, tar pauser och lämnar det han inte tycker är gott. Punkt.

Anki berättade om en gång då hennes stallkamrater i panik trott han hade kolik, men han hade bara velat vila en stund innan han fortsatte sin middag. Samma sak har hänt hos oss nu, men tack vare att jag fått denna information kunde jag lugna alla.

Så mitt fina dyra hästgodis från PS of Sweden som jag köpte på Sweden Horse Show har förgäves lämnats åt sitt öde. Nu fick vi skänka det till andra mer normala hästar i stallet.

Idag var det lördagstraditions-troget dags för en busig tur med Crican och Compan. Idag fick vi sällskap av vår tredje kompanjon Mimmi, och tillsammans bildar vi de tre galoppörerna. Ingen i stallet vågar rida med oss för vi håller högt tempo under långa stunder, galopperar i nerförsbackar och annat som andra anser galet. Sedan har ingen annan nog kondition för att följa med oss heller om vi ska vara ärliga :)

Vi galopperade 3,5 kilometer idag och Trygve både gick på snedden och bockade; glad kille och lika glad mamma! Det är verkligen fantastiskt att se hur glada hästarna blir och hur kul de har när de får springa tillsammans och i fri form.

Idag var våren verkligen framme med både sol och temperatur så han blev så svettig att jag gav honom ett storbad med hel schamponering när vi kom hem.

Innan denna härliga tur stod vi ute och ryktade i solen, Tryge ville verkligen inte gå in i stallet utan stannade hela tiden och glodde bedjande på mig. Och jag kunde inte neka honom, så vi stod vi…

Idag var det så härligt väder så vi var bara tvugna att rida ut och köra lite kondition. Vi galoppade 3,8 km i lagom och kontrollerad takt, och njöt av vädret.

Idag hade vi en lugn och mysig uteritt, i bara skritt och inte så lång. Trygve kändes lite stel från hoppningen igår så det var lagom med att bara röra på oss lite. Vi lunkade på i lagom mak, och Trygve spenderade mycket av tiden med nosen i marken, spårandes diverse doftspår och nogrant inspekterade alla andra hästars bajshögar.

Vi provade en ny väg idag, att följa traktorspåret från Helenas ängar till Österhaningsvägen, och sedan trava på den 50 meter för att komma in på Kalvsviksvägen. Det gick superbra, och kändes mycket roligare än att behöva gå samma väg tillbaka.

Alla hjärtans dag innebär att jag för en gångs skull tar mig in till stan. Det är så märkligt, förut vad jag inne i 'city' i princip varje dag, både för jobbet och för nöjes skull, men nu är jag bara i stallet. Så det kändes faktiskt lite speciellt och magiskt att få klä sig i vanliga finare kläder och åka in för en date night.

Jag skulle möta Dave klockan 5, så jag hade 1,5 timme egen tid innan dess och passade på att shoppa lite på Åhlens och färga fransar och bryn på Rapide, och så en snabb sväng in på Hööks. Jag känner att jag skulle behöva ha en heldag inne i stan, för att hinna kolla på allt jag vill. Samtidigt var det så otroligt mycket folk i rörelse så jag insåg varför jag bara kör till stora shoppingkomplex såsom Sickla köpkvarter nu för tiden; det sväljer så mycket folk så man behöver aldrig trängas.

Efter shoppingen var det middagsdags! Traditionen trogen hade jag gått och dreglar efter Skaldjursplatån med stort S hela dagen, så när vi kom till Urban Deli fanns det…

Idag hade vi den stora äran och glädjen att få hoppa tillsammans med Carro på Compan igen!

Det är verkligen oslagbart, jag lär mig så himla mycket av att titta på när Carro rider, och sedan få direkt feedback och möjlighet att rida om själv.

Idag hade vi en serie på mittlinjen som vi gjorde 2 övningar på och höjde mer och mer. Det handlade mycket för mig om att, som vanligt, sätta upp en bra galopp, men sedan framförallt om att få Trygve att ta i och hoppa ordentligt över hindren, och inte bara bli lång och kliva över. Det hjälper ju när hindren blir högre så att han tycker det är roligare och det blir något för mig att rida på.

Jag är jättenöjd över både mig och Trygve, rider vi såhär på nästa Pay and Jump så har vi förbättrats 100% mot sist!

Idag är jag hemma, men mår mycket bättre än igår. Jag hade tänkt åka ut och rida ut en härlig tur i skogen, men innan jag kom så långt så hade fina stallkompisarna tagit beslut åt mig att jag skulle vara hemma.

Så idag blir det mer spel, mer serier och mer sömn.

Trygve får följa med Carro och praktikanten ut på en uteritt, så det känns kanon att han får vara glad i skogen.

Jag vaknade inte förrän vid 11 idag, och kände mig mörbultad. Redan igår kände jag mig väldigt trött och orkeslös, och det var därför det bara blev barbacka igår.

Så fort jag vaknat så klädde jag på mig och åkte till stallet. När jag kom fram mådde jag rätt dåligt och kände mig febrig. Det var precis vid lunchtid, så alla hästar hade fått mat precis och det var dags för oss fyrbenta att äta. Jag satt som en zombie och försökte pilla i mig min soppa, och sedan blev jag med tuff kärlek hemskickad av mina fina stallkamrater. Trygve fick gå på bandet och busa med Rebell i hagen.

Hemma har jag sovit, halvsovit, sovit, sett lite på How I met Your Mother, halvsovit, och spelat lite spel med Teddy vid fötterna.

Idag hade jag morgonpasset. Det är mest där som jag märker hur mycket ljusare det börjar bli; för bara några veckor sedan var det kolsvart när jag fodrade, och idag var det helt ljust redan innan jag parkerat.
När morgonens göromål var färdiga åt jag frukost och gick sedan ut till Trygve och tränsade på direkt i hagen. Sedan hoppade jag upp barbacka ovanpå täcket och så red vi ut runt slingan. Trygve var väldigt yster och glad, och ville hemskt gärna galoppera hela sträckan, men idag ville jag att vi bara skulle skritta på ordentligt.

Idag var tanken att Trygve och jag skulle inviga bussen och åka tillsammans med nästan halva stallet till ryttis för att rida på Djurgården och Liljansskogen. En resa jag sett fram emot väldigt mycket!

Tyvärr kom ju ösregnet istället, så färden blev inställd och jag och Crican hade inte heller lust att rida ut i det. Stackars trygve stod i ett hörn i hagen och såg bedjande på mig, "snälla tvinga inte ut mig i detta" och ville knappt äta de morötter jag hade med mig till honom. Så jag hade inte hjärta att göra annat än att låta honom vara ifred och istället göra en storrengöring av hagen. Det enda bra med regnet har varit att så mycket smält så gammalt fruset bajs nu var tillgängligt.

Viss 'mockninghjälp' bistod Rebell med.

WOW vilken bra dag!

Jag åkte till stallet på morgonen för att lämna min bil så att jag skulle kunna ta mig hem efter att ha kört dit bussen. Sedan var planen att jag skulle mocka och göra iordning allt i stallet så att jag skulle hinna vara med på hoppningen på kvällen. Men, när jag kom till stallet var det så halt så det blev att sanda massor och sedan fika med Carro och Natalie istället.

Sedan kom mamma och hämtade upp mig, och färden gick mot Kvicksund!

Där stod min fantastiska, underbara, blänkande och extremt efterlängtade Buss!
Vi gick igenom och kikade på hur allt funkar (jag studsade som en gummiboll, på riktigt, av lycka hela tiden), och sedan var det faktiskt dags att få köra hem den.

Den är så lättkörd, precis lagom stor, och det var en fröjd att få styra den hemåt och parkera. Gud vad jag ser fram emot alla äventyr jag nu ska få åka ut på med Trygve, och hur mycket lättare och framförallt säkrare det kommer bli att åka själv jämfört med att köra släp. Såå oerhört tacksam a…

Imorgon är det äntligen dags - Bussen (i brist på namn ännu) kommer hem!

Mamma hämtar mig i stallet och så åker vi till Kvicksund där den blivit rekondad, strippad på dekaler och allmänt fixad. Sedan får jag köra hem den - wow så underbart!!

Guud det är inte sant... Min älskade, älskade sadel.

När vi var ute och red med Carro och praktikanten i tisdags så kom det lite snö. Vilket ju inte borde spela någon roll. Men.. min älskade, splitternya sadel reagerade på ett mysteriskt vis ingen i stallet någonsin sett maken till; lädret har reagerat som en människohud som fått stora utåtbuktande eksem!

Underbara Fia åkte ut direkt till stallet och tittade på den idag, och tog bilder och kontaktade chefen på Erreplus-fabriken. Varken hon eller dem hade heller sett något liknande förut, så jag har upptäckt någon typ av mysterium.

Nu får sadeln åka ner till Tyskland igen imorgon så att de får titta på den, eventuellt byta lädret eller så får jag en helt ny sadel. SORG; hur ska jag klara mig utan den?

Men så bra att de löser det så fort - de framförde sina djupa ursäkter och lovade att göra det så fort de kan - och jag hoppas att det inte är just den här batchen med läder som det är fel på så detta drabbar fler kunder....

Vilken tur at…

Vilka fina fötter Trygve fick idag! Och vad han är fascinerad av Idas hår, han gick all in på att vara hårstylist när hon gjorde framhovarna.
Sedan skrittade vi ut en timme enligt kiropraktorns order. Det var en häftig upplevelse, jag kände tydligt av att han var nybehandlad då han var så rörlig och fin i hela ryggen. Han själv kände sig som tio år yngre i kroppen tror jag, för han var så nöjd och pigg, och blev rädd för både snöhögar, brevlådor och parkerade bilar.

Idag var det återigen dags för världens bästa kiropraktor Ingebjörn att komma  på besök. Den här gången var det inte mindre än tio hästar som ville vara med, så jag var där från början för att hjälpa till med de vars ägare inte kunde närvara.
Som förra gången undersöker han hösten först, inklusive hältkontroll, och behandlar därefter med nålar. Sedan får hästarna stå med nålar ett tag innan kiropraktikbehandlingen börjar. Vi sa att sadeln fortfarande glider till höger, men mindre med den nya sadeln. Och att vid halt vill han backa och skjuta ut höger bak till höger. Han har bättre motor och mindre sned svans jämfört med sist.
Han sa att Trygve var mer lättbehandlad idag än sist, men att han fortfarande är svag i höger bak och mindre musklad höger rumpa. Detta konstatera han redan förra gången var en orsak av de två sista kotorna på ryggraden som sluttade nedåt. Idag var dessa bättre vilket var skönt att höra. Vid trav jobbar han inte bra nog bak, så vi ska fortsätta precis så som vi…

Idag har vi varit ute på tur med Carro på Benedicte och en av Carros praktikanter på Salto.
Det var helt vidrigt underlag så Trygve hade brutit benen av styltor om vi gått utanför den plogade och fina vägen.
Så jag och praktikanten skrittade till Grindtorp också plockade upp Carro, sen red vi till Dalarövägen och vände, och sen hela vägen till infarten till kalvsviksvägen, och sen tillbaka till Grindtorp för att lämna av Carro och sedan hem igen.
Vi kunde trava och galoppera större delen av vägen så det blev en betydligt bättre tur än jag trott när jag kom till stallet! Trygve var så himla duktig, inte ens när Benedicte och salto fjantade sig när man går nära motorvägen rörde han ett öra.
Benedicte var också otroligt imponerande, coolaste fyraåring jag sett! Så blir det när man har världens bästa Carro som mamma så jag är inte förvånad. Vilken fin tjej det där kommer bli!

Vi gjorde det igen - ett riktigt bra dressyrpass där Trygve fick jobba igenom sig ordentligt. Vilken skillnad det är nu när han kan röra sig ordentligt, och jag kan kräva mer av honom.
Jag lär mig massor varje gång, och det är så otroligt motiverande!
Vi var först ute och busade i snön ett tag som uppvärmning. Sen gick vi till ridhuset. Vi fokuserade även denna gång på framåtbjudning och att han ska vara snabb för skänkeln och alert. Vi fick till en riktigt bra galopp på slutet, kan jag ha den på tävling i framtiden, då jäklar!
Mitt mål med nästa veckas pay and jump är att jobba på att få fram den galoppen mellan hindrena. Det ska vara mitt enda fokus, är tanken. Hoppas jag inte glömmer det inne på banan igen haha.

Jaa, vad ska man säga. Sverige på vintern med liten bil.
Jag skulle haft morgonpasset idag. Men klockan sju när jag stod och grävde fram bilen ur vad som kändes som en mindre snögrotta så ringde Carro och sa att jag behövde avvakta nån timme då kalvsviksvägen inte var plogad alls och stallet var dränkt i snö, så att det inte fanns en chans att min lilla bil skulle kunna ta sig fram.
Så jag gick in igen och åt frukost och väntade på att klockan slog åtta. Då gick jag återigen ut och grävde fram bilen, och åkte iväg.
NOT
Jag kom 30 meter och sen gled jag av vägen och bakåt dit jag kom ifrån.
Jag fick ringa Carro och meddela att om jag inte ens kunde ta mig ut från min gata var jag rätt körd. Jag skulle inte överleva mer än några minuter, på riktigt.
Så idag blev en innedag med pyjamas och te och Starstable. Helt okej det med, även om det kröp i kroppen av stallängtan mot eftermiddagen.

Traditionen trogen bjöd även denna lördag på en uteritt med compan och crican.
Det var inte roligt underlag, man fick styltor efter bara några steg, så vi red kalvsviksvägen bort till kyrkan och gårdsbutiken och sedan tillbaka till Kalvsvik och runt gravfältet två varv.
Trygve var väldigt svettig då han fick jobba ordentligt när vi galopperade runt gravfältet, det är tungt i snön. Så nog blev det ett bra träningspass allt.

Eftersom trygve var så FANTASTISK igår så tänkte jag att vi skulle ta en lugn och mysig uteritt idag och skritta ur eventuell träningsvärk.

Då det snöade lite och vi ändå bara skulle mysa så hoppade jag upp barbacka ovanpå täckena i hagen och red iväg. Det började bra, men efter 100 meter kom Snöstormen. Och Orkanblåsten. Trygve var på hugget och letade väldigt alert efter faror i varje vrå, och all eventuell trötthet som bortblåst. Vi blev också bortblåsta. Och snöblinda. Det knakade i träden så jag blev rädd att det skulle falla några som blev försvagade i den stora stormen för några veckor sen, men det gick bra.

Det var skönt att komma hem igen, och vi trotsade ändå vädret i 45 minuter. Och nog var det roligt ändå, glad och pigg häst överväger alla väder!

Idag var verkligen en framstegsdag!
Eftersom Trygve var så lat igår så fokuserade vi på att få fram honom och att bjuda. Först kämpade jag livet ur mig som vanligt, men sedan fick jag ta och bli arg på honom och ta fram ett dressyrspö och peta på rumpan. Och jösses vilken skillnad! Han har aldrig varit så fin, luftig och spänstig i traven, framåtbjudning, snabba reaktioner och uppmärksam! Jag behövde helt enkelt säga till på skarpen att nu är det jobb som gäller. Det är svårt för mig för jag är väldigt lugn och mjuk när jag rider, och hetsar väldigt sällan upp mig. Som Carro sa efteråt "du är så lugn så dig måste jag få lite ettrig så du kan varva upp honom".
Jag tror jag vågade bli arg på honom idag för nu vet jag att sadeln sitter grymt bra och jag känner ju hur bra han kan röra sig, så det finns inga ursäkter länge. Förut har jag varit osäker på om han är lat elle om sadeln hindrade honom.
Idag kunde jag verkligen känna hur jag vill att han ska gå alltid, och hittade fle…

Idag var det äntligen dags för oss att få hoppa igen! Pga alla som varit sjuka har det varit alldeles för länge sedan vi fick träna, både hoppning och dressyr.
Idag var det gymnastikhoppning på schemat, och som vanligt hade Carro tänkt ut roliga och utmanande övningar.
Trygve var väldigt seg, så mycket av dagen gick åt till att försöka få honom att lyfta på benen och faktiskt hoppas över de små hindrena istället för att bli lång och bara kliva över.

Trygve har känt trött i kroppen de två senaste dagarna, vilket inte är så konstigt med tanke på hur mycket vi har varit ute och busat. Så idag blev det en vilodag där han bara fick hänga med kompisarna i hagen.
Imorgon ska vi på gymnastikhoppning och få prova nya sadeln. Längtar!!

Idag var sannerligen dagen med stort D som vi väntat på - vår sadel kom!
Den låg perfekt och det kändes tom bättre när jag provred än jag hade trott, och mina förväntningar var höga. Det var som att rida en helt ny häst. Hela ryggen rörde sig, bogbladen dansade, bakdelen kom med... Fantastiskt!
Det var som Fia sa, "han trampar över 3 dm så jag förstår att det är hela havet stormar där uppe!" Trygve var sååå nöjd och frustade och pustade, och det gör mig så lycklig att han ska få det så mycket bättre.
Oj oj oj vad spännande det ska bli att få träna för Carro och inte minst hoppa i den här!!

Idag började dagen tidigt med ett härligt morgonpass!

Sedan red vi ut med Gunilla och Lusen. Nattens snöfall hade förstört vårt fina underlag, så vi kunde bara skritta förutom en kort galopp.
Det gjorde dock inget, för Trygve kändes lite trött i kroppen och inte på hugget, så en härlig skrittur var nog precis vad han behövde idag.

Nästa lilla träningstävling är bokad! Gud så roligt! Hoppas bara vi har fått hem bussen tills dess, annars måste jag försöka hitta skjuts. Men vore himla roligt att få inviga bussen.

Nu känns det inte lika stort denna gång, för jag vet hur det ser ut på Runsten, vart allt finns och vad man ska göra i vilken ordning. Och så är ju Trygve med, och då är allt bra.

Idag hade jag ingen riktig inspiration till vad vi skulle hitta på, så jag tänkte att jag låter Trygve bestämma. Det var inte så svårt att förstå vad han ville. Han studsade omkring på gången och nästan skrek åt mig att skynda på sluta söla och att VI MÅSTE UT och SPRINGA! Så alla tankar på lugn mystur eller barbacka ritt kastade jag genom fönstret och slängde på sadeln och klädde på mig så fort jag kunde, medan han stressade på mig, superivrig.
Precis när vi skulle gå ut frågade Natalie om vi kunde tänka oss att vara unghäst-sällskap till Bennie på en utesväng, och självklart sa vi ja. Så planen blev fullt ös runt slingan till Grindtorp och hämta upp dem. 
Sagt och gjort - slingan var helt perfekt idag; inga styltor, inte halt och inte hårt. Trygve slängde med huvudet och dreglade av upphetsning och vi galopperade hela vägen från kolonilotterna till backen vid vilttunneln, sedan vidare efter vilttunneln och längs med hela åkern upp i skogen.  Sedan skrittade vi till Grindtorp och mö…

På måndag kommer äntligen vår sadel! Då blir det slut-utprovning och jag ber till någon högre makt att det kommer bli precis så bra som vi hoppas och tror.

Jag ser verkligen fram emot att för första gången i mitt liv rida i en sadel som är utpassad både för mig och för hästen, inte bara för hästen.

Idag blev det en sällsynt vilodag för mig. Crican hörde av sig igår och frågade om vi kunde hjälpa varandra lite, så att jag tar hand om Compan imorgon och hon Trygve idag.

Jag svarade tacksamt ja, har ont i hela kroppen efter de senaste två dagarnas slit. Det var nog klokt, för jag har sovit större delen av dagen. Men, såklart så längtar jag efter Trygve massor såhär på kvällen... Tur att jag har Teddy som sällskap!

Andra dagen med Lollos stalltjänst, och efter lunch en härlig galopptur med Crican och Compan!
Det blev hela 5 km galopp, och vi kunde lätt konstatera att hästarna inte har tappat ett uns i kondition trots det usla underlaget som varit på sistonne. Det gick riktigt jäkla fort, och ju snabbare det gick dest mer bockade Trygve. Och jag skrattade så jag blev som en spaghetti i kroppen och bara skumpade med i bocksprången. 
Dröm!

Idag har verkligen varit en heldag!
Eftersom både Lollo och Carro är sjuka, tyckte jag in och tog morgonpasset och övrigt jobb som Lollo gör. Bland annat 16 slowfeed-nät och två extra mockningar. Jag jobbade hårt i 5 timmar innan det var lunch, och efteråt var jag så trött att Trygve fick gå på bandet idag. Inte för att det gör något, han fick gå program 6 vilket är det tuffaste programmet med ordentlig lutning.
Trygve var jätteduktig och jobbade på så fint, och fick sig en riktig workout innan vi ryktade, kliade och myste. Klockan halv 4 var jag äntligen klar för dagen och åkte hem.
Jag var dock inte trött i själen, för de fantastiska nyheterna kom idag... Bussen är min!!!! Jag kan verkligen inte fatta det! Om 1-2 veckor borde den stå på gården och bara vänta på alla våra utflykter. Två är redan planerade, hoppas jag har bussen redan för den första, annars får jag skjuts.
Ut på äventyr i liljanskogen med stallkompisarna och pay and jump i februari!
Gud vad fantastiskt!

Vad gör man bäst i en snöstorm? Är ute med Trygve såklart!

När vi red ut var underlaget bra, så vi passade på att busa lite, i full galopp sprängde vi upp för en av favoritbackarna, flera gånger i rad! Trygve var så pigg och glad så jag fick prata väldigt mycket med honom för att hålla honom lugn i övrigt. Han älskar verkligen att vara ute och busa, precis som sin mamma! När man släpper på känner man verkligen vilken enorm kraft han har, och hur snabbt det går.
När vi varit ute nån timme började det vräka ner snö, och det blev ordentliga styltor. Då tog vi skydd inne i skogen och klättrade (och blev ännu blötare av alla hängande grenar!). 
Herregud vilken härlig tur, och vilken ofantligt lycka att ha en så fin häst som man kan göra sånt här, och allt annat, med och känna sig trygg.

Idag turistade vi fortsatt under förmiddagen. Igår såg vi bland annat domkyrkan, och idag besökte vi vattentornet, trädgårdsföreningen och gamla Linköping. Supermysigt!
Sen åkte vi till Staby gård där en riktigt riktigt fin och trevlig B-buss finns. Den var så lättkörd, enkel att hantera och Trygve skulle resa som en prins i den.  Jag hoppas att den får komma hem till oss, oj vad vi ska på äventyr då!
Lollo var barnvakt åt Trygve idag, och jag hoppas han har haft en riktigt mysig dag med snö i hagen!