Underbar dressyrträning

Idag var verkligen en framstegsdag!

Eftersom Trygve var så lat igår så fokuserade vi på att få fram honom och att bjuda. Först kämpade jag livet ur mig som vanligt, men sedan fick jag ta och bli arg på honom och ta fram ett dressyrspö och peta på rumpan. Och jösses vilken skillnad! Han har aldrig varit så fin, luftig och spänstig i traven, framåtbjudning, snabba reaktioner och uppmärksam! Jag behövde helt enkelt säga till på skarpen att nu är det jobb som gäller. Det är svårt för mig för jag är väldigt lugn och mjuk när jag rider, och hetsar väldigt sällan upp mig. Som Carro sa efteråt "du är så lugn så dig måste jag få lite ettrig så du kan varva upp honom".

Jag tror jag vågade bli arg på honom idag för nu vet jag att sadeln sitter grymt bra och jag känner ju hur bra han kan röra sig, så det finns inga ursäkter länge. Förut har jag varit osäker på om han är lat elle om sadeln hindrade honom.

Idag kunde jag verkligen känna hur jag vill att han ska gå alltid, och hittade flera nycklar för hur jag ska få honom dit.

Jag måste våga vara mycket tuffare på honom och använda spöt som pekpinne när han inte vill gå fram så att han skärper till sig, för han vet ju vad jag ber om, han är bara så otroligt bekväm.
Sedan hittade jag en fin balans mellan skänklar och händer som verkligen fick honom att sätta under sig och jobba.

När vi var klara hade han dregel runt munnen och på bogen, och vi var båda svettiga som blöta svampar. Och väldigt nöjda!

Imorgon ska vi ut på en härligt utetur och njuta av vårt framsteg!


Comments

Popular posts from this blog

Täckesinventering

Orkeslöshet