Utetur med Compan och vaccin

Idag red vi ut med crican och compan. Solen sken och det var ingen vind att tala om, så hade det inte varit för det isiga underlaget hade det varit perfekt.

Då jag kom till stallet före crican hade jag gott om tid att ta in och göra iordning. Jag började med att sätta i tåbrodd i alla fyra hovar så vi är så isskyddade som det går. Sedan var tanken att jag skulle rykta länge och väl, men min fina nallehäst ville ha kli och gos istället, så vi blev stående hur länge som helst och bara kramades.

Det finns inget mer magiskt än att vara helt själva i stallet och stå tätt ihop och bara andas tillsammans med slutna ögon. Det är sån kärlek och trygghet jag har hos Trygve, och jag hoppas av hela mitt hjärta att han känner hur mycket jag älskar honom och hur glad han gör mig. Jag kan fortfarande inte fatta vilken tur jag haft som träffat just honom.

Efter en helt perfekt stund ihop, som lämnade mig med en känsla av total avslappning och lugn, fick vi skynda oss att klä på oss och gå ut till crican.

Vi red slingan från Grindtorp, och sedan runt gravfältet och upp till snörom. Vägen till snörom var faktiskt så pass platt, sandad och saltad att vi kunde galoppera! Vilken glädje hos oss alla fyra, men kanske mest hos compan. Trygve skötte sig som vanligt exemplariskt och väldigt nöjd att få springa med sin favoritkompanjon.

Dagen avslutades med att veterinären kom ut och gav Trygve hans andra spruta mot botulism, så nu är det bara en till kvar.

Åh vad härligt när det blir vår och fint i backen igen, då ska vi fyra ut och ösa igen. Längtar efter detta:


Comments

Popular posts from this blog

Täckesinventering

Orkeslöshet