Min vackra Prestige Roma

När Trygve gick på bandet idag passade jag på att grundligt tvätta och smörja min älskade Roma. Inte för att det var så mycket att göra, med tanke på att jag håller min utrustning i väldigt pedantiskt skick.
Men nu är den extra grundligt omhändertagen och inpackad i väntan på nästa steg.

Jag är så kluven, för jag älskar verkligen hur skän den är att sitta i, och den har varit min räddning i väntan på min nya Erreplus - men den passar ju inte Trygve och inte mig heller. Så det är bara att inse faktum.

Jag är ändå lite rädd för att sälja den, ifall min erreplus skulle bli konstig igen, men samtidigt är det mycket pengar i den som bara hänger och inte används. Så jag får nog förlika mig med att det är bäst att sälja den. Saker ska användas och jag kan absolut ha nytta av pengarna.

Frågan är då hur man ska sälja den, själv eller via sadelprovare?
Jag resonerar som så, att allt tjafs, jobb och osäkerhet kring att sälja den själv men folk som ska prova den, massa kommunikation fram och tillbaka, de kanske repar den, kanske snor den etc - det är värt att betala 20% i provision till exempelvis Sadelmagasinet för att de ska sköta allt sånt.

Nypris är runt 17400 - 18500 och då min är i så fint skick och använd i mindre än ett år så hoppas jag att jag kan få en skälig peng för den.

Gunilla har två sadlar hon vill sälja också så vi ska försöka få till en gemensam resa till Sadelmagasinet så att det blir av.


Comments

Popular posts from this blog

Täckesinventering

Orkeslöshet