Posts

Showing posts from July, 2019

Place to start

I don't have a leg to stand on Spinning like a whirlwind, nothing to land on Came so far, never thought it'd be done now Stuck in a holding pattern waiting to come down Did somebody else define me? Can I put the past behind me? Do I even have a decision Feeling like I'm living in a story already written Am I part of a vision made by somebody else? Pointing fingers at villains but I'm the villain myself Or am I out of conviction with no wind in the sail? Too focused on the end and simply ready to fail 'Cause I'm tired of the fear that I can't control this I'm tired of feeling like every next step's hopeless I'm tired of being scared what I build might break apart I don't want to know the end, all I want is a place to start I don't want to know the end, all I want is a place to start

När det känns tungt....

Image
...behöver man ibland lite påminnelse.













The captive curse

Image
Jag håller på att spela igenom ALLA nancy drew spel inför den lika försenade som efterlängtade releasen av det nya spelet; nr 33 Midnight in Salem.

Jag har nu spelat igenom 23 av 32 och har således 'bara' 8 kvar, så en fjärdedel.

Tyvärr vägrar två av de tidigare spelen att starta på min dator, det är helt enkelt för gammalt,men jag ska försöka hitta dem på steam eller dylikt.

Härnäst är det ett dags för ett av mina absoluta favoritspel, the Captive Curse!


Underbara planer

Image
Finbesök på tisdag då jag får träffa mina underbara pantertanter!


Halfpoint

Image
Trygve njuter för fullt av sin semester; att få gå och plocka gräs hela dagarna tillsammans med två kompisar passar verkligen honom perfekt.

Den här veckan har vi ridit 25 minuter och ökat på så att jag rider två dagar i följd för att sedan ha en vilodag mellan nästa två riddagar. Trygve älskar när jag sitter på, han skrittar på ordentligt och verkligen njuter. Men när jag sedan hoppar av så dör han litegrand och jag får släpa honom resten av vägen hem.

Imorgon är det dags för 30 minuter uppsuttet, hurra! Så vi är nu halvvägs till målet 1 h om dagen innan nästa ultraljud. Vi kämpar på!




Aldrig för gammal för grönan!

Image
Det är helt otroligt men sant; jag och Dave har varit ihop i 3 år.

Och vad passar då bättre att göra på en treårsdag än att besöka gröna lund och få känna sig ung igen? Det blev över 6 timmars åkande, skrattande och tjutande.

Jag har så många minnen från gröna lund. Jag känner varenda målning utanför blå tåget, varenda sväng på jetline och varje trappsteg i lustiga huset. Men trots det blir jag aldrig för gammal för att tillåta mig själv att ha roligt, och njuta av en nöjespark så som ett barn skulle.






Grattis Lollo 34!

Image
Världens bästa Lollo fyller 34 år, och det firas ju på bästa sätt med hembakade tårtor!

Hon vet ju och exakt hur man lockar oss på lövhagen till att komma och fika... Det blev så fullt att vi fick tårta i omgångar!






bang bang, that aweful sound

Image
Min älskade lilla bil fick sig en törn idag. Vi blev inklämda av en idiotisk lastbilsförare på enfilig väg och fick med oss en parkerad bil i vårt försök att undkomma den.

Jag var ett vrak av stora proportioner, och fick ringa mamma för att jag ju inte någonsin har varit med om något sånt här och hade ingen aning om vad jag skulle göra.

Som tur var så var bilens ägare otroligt trevlig, likaså försäkringsbolaget, så nu känns allt ok. Webbe ska få lagas om en månad och sedan blir det en härlig räkning att betala, innan allt är ur världen.


Tandläkare med stil

Image
Inte nog med att min tandläkare, Fruängstandläkarna, har det finaste väntrummet, så är de alltid lika duktiga och trevliga!
Jag fick idag en guldstjärna för hur bra jag tar hand om mina tänder, och för väl är väl det!


Annabella comes home

Image

Åter på jobbet

Image
Jag är nu "tillbaka i selen" som min mamma skulle uttryckt det.

Men jag har alltid gillar att jobba i juli - man slipper hettan och solen och får vara helt i fred på kontoret vilket gör att man får så mycket bra saker gjorda.



3 år

Image
Sccchhhh.... Här pysslas det ihop en överraskning till Dave inför vår treårsdag nästa vecka!


A storm is brewing

Image
Det är nog nästan bara jag i hela sverige som tycker att det här julivädret är helt perfekt, och önskar att det aldrig ska sluta. Det är så skönt att slippa bli bränd, svettig och kladdig av solkräm.


Med sadel på ryggen

Image
Det har varit så otroligt härligt att få rida. Även om det bara är korta turer i skritt så är jag överlycklig, och Trygve är så nöjd.

Vi har nu kommit upp i 25 minuter skritt vatabbbab dag, och nu är det bara två pass kvar till 30 minuter.
Eftersom Trygve nu går i stora gräshagen så rör han så sig mycket mer jämfört med sjukhagen, så jag är väldigt försiktig med promenaderna utöver ridningen just nu. Det kommer jag försiktigt trappa upp också.
Tänk om vi kan åka på lite träningar eller kanske till och med små tävlingar till hösten... Jag känner mig hoppfull för första gången sedan skadan.



LN hästtaxi AB

Image
På en vecka har jag varit taxi tre gånger med bussen. En gång för att ta Lusen till kliniken och två turer har gått till Berga för att hämta och lämna compan på den grymma kursen som jag och trygve tyvärr missade i år. Så himla trist, men vi laddar inför nästa år!

Jag bestämde mig redan en vecka efter att jag körde hem bussen att jag inte kommer hyra ut den, det är inte värt slitaget och riskerna. Däremot hjälper jag gärna mina vänner när de behöver mig!

En vecka med flytt, tjockt ben och grönt gräs

Image
Vilken vecka, fylld med upp och nergångar.
Lövhagen stänger liksom förra året under juli, så vi kommer flytta till Grindtorp under några veckor medans Lövhagen målas, tvättas och fixas inför ett år till.
Detta innebär en hel del administration och förflyttning av både hästar, människor och saker.
Samma dag som det var dags för flytten för just mig och Trygve så var Trygve tjock i vänster fram, vilket tack och lov inte är samma ben som gaffelbandskadan är i, men som ändå gjorde mig sjukt nervös. Vad hade han hittat på nu? Var det dags för fler skador?
Ångesten kom som ett brev på posten.
På Grindtorp valde vi ändå att låta honom gå ut i stora hagen och äta gräs. För första gången på tre månader (!) skulle han få slippa sjukhage. Glädjen var total för Trygve, och oron total för mig. Skulle han springa och busa och dra upp hela skadan igen?
Men, Trygve visade bara återigen varför han är tidernas bästa häst. Han var så lugn och bara vandrade omkring som en nöjd kung i sitt kungarike och …