Liv och lycka

Idag fick jag ett sms av min bästa och äldsta vän. Det fick mig att åter fundera på lycka i livet och vad det innebär för mig.

Ett liv må (förhoppningsvis) vara många år långt, men vi får likväl bara ett enda av det. Det, och det eviga ovetandet om när det tar slut, gör att tiden egentligen kan ses som kort.

För en del verkar lycka och livets värde mätas i pengar. Det spelar inte så stor roll hur man spenderar sina dagar så länge som man får ut tillräckligt mycket pengar för det och därmed kan leva ut vad man anser vara rätt liv utanför jobbet.

För en del tycks det snarare handla om materiella ting och aktiviteter. Att genom att äga vissa saker och ägna sig åt vissa aktiviteter så signalerar man att man lyckats, att man lever livet som det 'ska' vara när man är lycklig. 

För andra är både pengar och ägodelar helt ovidkommande. Fokus ligger på att uppnå en själslig lycka, balans och harmoni mellan kropp, själ och natur.

Dessa exempel är givetvis arketyper, och jag tror att de flesta faller in på en kombination av dessa, och även många andra filosofiska varianter.

För mig finns inte längre någon speciellt intresse av att ha något att visa upp för andra. Jag vill påstå att jag kommit så långt i min självkänsla att jag numera i de flesta fall inte lägger någon vikt i andras värdeingar av hur ett liv ska levas, allra minst mitt egna.

När jag var yngre så tyckte jag med hela min skadade självbild att jag inte skulle vara något värd som människa om jag inte blev VD för ett multinationellt bolag. Det var ju något som man kunde ta på, en titel, ett bevis på att man duger och klarar av något.

Jag minns fortfarande den sekunden när jag för första gången ifrågasatte detta inom mig själv och kunde se att det kanske inte var sant. Hela min värld gungade bokstavligen under mina fötter.

Denna extremt ambitiösa inställning har sedan med åren jag levt och åren av terapi brutits ner bit för bit. Nu vill jag inte att en titel, min lön eller andras respekt ska definiera mig som människa. Visst är det fortfarande svårt, jag är en väldigt driven person och får hela tiden prata med mig själv.

Men jag har landat i att jag lever detta korta liv, och det som gör mig lyckligast just nu är också det jag ska jobba med. Jag kan inte lägga hela dagarna på något annat bara för att få leva de få timmarna utanför jobbet. 

Jag lämnar en karriär inom IT där jag tjänat bättre än jag kommer göra när jag jobbar med djur. Där jag kunnat klättrar högre än jag kommer kunna göra inom djuryrket. Där min titel varit finare. Där människor runt om mig haft mer respekt och beundran för det jag jobbar med. 

Min poäng är; vad spelar allt detta för roll när jag ligger på min dödsbädd? 
Kommer jag vara tacksam över att jag struntade i vad min själ ville, för att jag ju spenderade dagarna på ett prestigefyllt arbete med bra lön?

Jag tror inte det.

På min dödsbädd vill jag vara stolt över att jag alltid gick min egna väg, och gjorde det som var rätt för mig. Att jag definierade mig själv och inte baserade mig på andras förväntningar. 

För mig just nu är rätt väg att börja jobba med djur. Om tio år kanske det är något helt annat. Det är OK att byta väg, mål, intressen. Allt kommer förgylla och skapa vad som i slutet varit mitt liv. Och ingen annans.

Comments

Popular Posts