Linnéa Nordlund & Quick Quest

Låten 2017: Linkin Park - One More Light


Bästa tv-show 2017: Westworld


WIN 2017: Gick ner i tid till 85% vilket har gett mig ork för livet igen.

FAIL 2017: Gramys dolda skada som tvingar oss att skiljas åt


Det bästa som hände 2017: Hittade tillbaka till min passion för hästar och ridning, och hittade Hem på Lövhagen.


Jag önskar jag gjorde mer 2017: Mindfulness


Länder jag besökt 2017: Australien och Nya Zeeland


Bästa resan 2017: Nostalgitripp i Nya Zeeland.


Karriär 2017: Min nya titel är 'Software Development Manager'.



Bästa köpet 2017: Gramy. 


Fawlty towers 2017: Sovel i Sickla köpkvarter

All you have to do is hold on.

Förra årets nyårslöfte var:

"I promise to do my very best this year to stress less and focus more on things that brings me energy and happiness."

Jag får nog säga att jag gjort ett bra jobb på det löftet. Jag gick ner till 85% på jobbet, hittade tillbaka till stallet och hästarna och har jobbat riktigt hårt på att hålla stressen på ett så behörigt avstånd jag kunnat. Jag klubbar igenom ett lyckat löfte.


I år kommer jag fortsätta på samma tema:

Jag lovar att fortsätta att bli bättre på att ta hand om min kropp och min själ. Jag tänker börja äta frukost varje dag, tillåta mig själv att inte behöva göra all till 200%, smörja in mina fötter när de är torra... etc. 

Min älskade, underbara prinsessa kommer inte att stanna hos mig så länge till. Hon kommer förhoppningsvis gå till avel, och istället kommer en ny häst få kalla mig mamma. 
Min själ är bruten, och känslorna svallar. 
Gramy, det finns ingen som du. 

Jag har ett projekt på G. 
Jag har sparat ett set hästskor från både Karolina, Vasara och Gramy. Och nu är det dags att göra något med dem. 
Jag ska rengöra dem, spraymåla dem matt svarta, och rama in dem.
Då de legat i förrådet var de rostiga, så steg 1 i detta projekt var att gå och köpa en 2-liters coca cola och låta skorna ligga i ett bad över natten. 

Jag älskar dig så mycket.

Då snälla Sara varit bortrest över julen har jag fått äran att rida ut och busa med Salto. Vi har utforskat i skogen, galopperat i hans favoritbackar och haft det riktigt trevligt, han är en gentleman. 

Med min rosa rattmuff (TACK Henrik!!) är jag coolast i stan. #StreeetCred

Några dagar innan julen var julgranen på plats.

Snälla Iren gav mig en julklapp, och Gramy hjälpte till att mocka hagen. 
Rättelse: Gramy ställde sig i protest på grepen tills hon fick godis. Upprepade gånger. 

För att fira att vi gjort ett fantastiskt jobb under 2017 blev det en tripp till Yxhammargården där det inte bara bjöds på god mat, utan även en tävling i pepparkakshus-bygge.
Jag och Henrik byggde rymdskeppet Flygstads och vann varsin guldmedalj för besväret. 

Tomas fick hemgjorda chokladbiscotti och trogen traditionen hemgjord blåbärssylt.

Mitt paket var inslaget i tidernas bästa presentpapper och innehöll min nya kollega Bobbo, som ivrigt hjälper mig med allehanda på kontoret. 

Det är ju inte direkt första gången jag räddar världen och världen inte ens säger tack. Denna gång stoppade Pantertanterna viruset som skulle utplåna mänskligheten. 
Just another day at the office. 

Äntligen är vi inflyttade på nya kontoret, och oj vad jag trivs! Kunna promenera till jobbet, ljusa och fräscha lokaler.... Win!

Älskade Evita,
När du och Coco kom med mig hem för 1,5 år sedan var du jätteliten, inte alls fluffig, inte speciellt tam men väldigt busig. Och jag älskade dig direkt. 
När du idag lämnade mig och Coco, förhoppningsvis för att resa till en ännu bättre plats med ännu mer ost och nammisar, lämnar du ett stort hål i mitt hjärta. Jag och Coco ska göra allt vi kan för att hon, som inte levt en sekund av sitt liv utan dig, ska ta sig igenom förlusten. 
När du idag lämnade oss, var du inte längre en liten tjej. Du var en stor, fluffig, lagom tjock dam i sina bästa år, som njuter av livets goda och inte gjorde dig mer besvär än vad som krävdes för att få nåt gott att äta. 
Tack fina du för den tid jag fick ha dig i mitt liv. Jag lovar att fortsätta ta hand om din syster så bra som jag kan. 
Vila nu med havsutsikt, där solens stålar skiner på dig. Jag kommer och hälsar på. 

23 paket klara. 
6 till kontoret, 16 till stallet och 1 till mamma. 
Innehållet? Egengjorda praliner, chokladbräck, saffransbiscotti och knäckebröd. 
Levereras till stallet imorgon. 

Tack snälla Sara för att jag fick låna Salto och ta en tur ute i skogen. Det var kolmörkt men riktigt mysigt, och Salto är nog den största häst jag suttit på. Nu ser jag fram emot vår första hoppträning!

Om mamma har gömt hålet som någon tuggade upp på baksidan av det stora nätet - då får man väl äta från baksidan då. Kan själv faktiskt. 

På något mystiskt vis är det ju bland den godaste chokladen som finns. 

Jag älskar morgonpassen. Bara jag och hästarna, och ljuset som sakta stiger. 

Tack Hesehus för min adventskalender!

Nu är Gramys 12 dagar med Metcam över. Normala hästar skulle tycka att det här var väldigt positivt. Inte min häst. Metacam är ju SUPERGOTT! Så gott att man nästan vill tugga i sig hela sprutan också, och förpackningen. 

När man enbart får promeneras för hand så får man inte något kraftfoder, utan enbart en himla massa morötter!

I fredags gick färden till Brunmåla. Stackars Gramy blev nervös när jag körde fram lastbilen, hon trodde kanske hon skulle flytta till ett nytt hem, igen. Ändå skötte hon sig så exemplariskt hela dagen. Försökte tala om för henne att hon minsann ska stanna hos mig.
Snälla Carro följde med som hjälp, så vi plockade upp henne hemma hos sig på vägen. Det var otroligt värdefullt att ha henne med, hon är så kunnig och snäll, verkligen en underbar människa. Som tack fick hon en burk med nybakade saffransbiscotti, hoppas de var goda.
På Brunmåla träffade vi the one and only Ingela Liwång, som mamma känt i hundra år och alltid gått med sina galoppörer till. 
Nu kör vi Metacam i tre veckor innan vi har återbesök, då vi ska ta nästa steg för att ta reda på vad som är knas med min prinsessa. 
När vi kom hem igen så blev Gramy så himla glad över att vara hemma och hon nästan sprang in i stallet och in i boxen, där hon till synes drog en lättnadens suck. Hon var också extra gosig och pussig. Det …

Lycka är att få umgås med Anna och Marre. 
Vi började dagen på fiskspa, där fiskarna fick mumsa på våra fötter och vi fick mumsa på lördagsgodis (de hade en lördagsspecial!!). Detta var min finfina födelsedagspresent från Anna, som bockade av en punkt på min 40-innan-40 lista.
Det kändes som att få tusen mini-pussar på fötterna per sekund, och när man kommit över den första kittlingskänslan så var det riktigt mysigt. Mina fötter var dock minst smaskiga, Anna och Marres var populärast. 




Efter pussandet, och massa godisätandes medans fötterna smordes in med diverse krämer, begav vi oss hem till Anna för att börja jobba. Riktigt hårt. 
4,9 kilo choklad omvandlades till 12 satser tempererade praliner med 8 olika fyllningar. I 8 timmar slet vi och fick fram riktigt fina juveler. 
Nu är jag snart redo att slå in årets julklapps-godispåsar.