Linnéa Nordlund & Quick Quest

Idag var verkligen en framstegsdag!
Eftersom Trygve var så lat igår så fokuserade vi på att få fram honom och att bjuda. Först kämpade jag livet ur mig som vanligt, men sedan fick jag ta och bli arg på honom och ta fram ett dressyrspö och peta på rumpan. Och jösses vilken skillnad! Han har aldrig varit så fin, luftig och spänstig i traven, framåtbjudning, snabba reaktioner och uppmärksam! Jag behövde helt enkelt säga till på skarpen att nu är det jobb som gäller. Det är svårt för mig för jag är väldigt lugn och mjuk när jag rider, och hetsar väldigt sällan upp mig. Som Carro sa efteråt "du är så lugn så dig måste jag få lite ettrig så du kan varva upp honom".
Jag tror jag vågade bli arg på honom idag för nu vet jag att sadeln sitter grymt bra och jag känner ju hur bra han kan röra sig, så det finns inga ursäkter länge. Förut har jag varit osäker på om han är lat elle om sadeln hindrade honom.
Idag kunde jag verkligen känna hur jag vill att han ska gå alltid, och hittade fle…

Idag var det äntligen dags för oss att få hoppa igen! Pga alla som varit sjuka har det varit alldeles för länge sedan vi fick träna, både hoppning och dressyr.
Idag var det gymnastikhoppning på schemat, och som vanligt hade Carro tänkt ut roliga och utmanande övningar.
Trygve var väldigt seg, så mycket av dagen gick åt till att försöka få honom att lyfta på benen och faktiskt hoppas över de små hindrena istället för att bli lång och bara kliva över.

Trygve har känt trött i kroppen de två senaste dagarna, vilket inte är så konstigt med tanke på hur mycket vi har varit ute och busat. Så idag blev det en vilodag där han bara fick hänga med kompisarna i hagen.
Imorgon ska vi på gymnastikhoppning och få prova nya sadeln. Längtar!!

Idag var sannerligen dagen med stort D som vi väntat på - vår sadel kom!
Den låg perfekt och det kändes tom bättre när jag provred än jag hade trott, och mina förväntningar var höga. Det var som att rida en helt ny häst. Hela ryggen rörde sig, bogbladen dansade, bakdelen kom med... Fantastiskt!
Det var som Fia sa, "han trampar över 3 dm så jag förstår att det är hela havet stormar där uppe!" Trygve var sååå nöjd och frustade och pustade, och det gör mig så lycklig att han ska få det så mycket bättre.
Oj oj oj vad spännande det ska bli att få träna för Carro och inte minst hoppa i den här!!

Idag började dagen tidigt med ett härligt morgonpass!

Sedan red vi ut med Gunilla och Lusen. Nattens snöfall hade förstört vårt fina underlag, så vi kunde bara skritta förutom en kort galopp.
Det gjorde dock inget, för Trygve kändes lite trött i kroppen och inte på hugget, så en härlig skrittur var nog precis vad han behövde idag.

Nästa lilla träningstävling är bokad! Gud så roligt! Hoppas bara vi har fått hem bussen tills dess, annars måste jag försöka hitta skjuts. Men vore himla roligt att få inviga bussen.

Nu känns det inte lika stort denna gång, för jag vet hur det ser ut på Runsten, vart allt finns och vad man ska göra i vilken ordning. Och så är ju Trygve med, och då är allt bra.

Idag hade jag ingen riktig inspiration till vad vi skulle hitta på, så jag tänkte att jag låter Trygve bestämma. Det var inte så svårt att förstå vad han ville. Han studsade omkring på gången och nästan skrek åt mig att skynda på sluta söla och att VI MÅSTE UT och SPRINGA! Så alla tankar på lugn mystur eller barbacka ritt kastade jag genom fönstret och slängde på sadeln och klädde på mig så fort jag kunde, medan han stressade på mig, superivrig.
Precis när vi skulle gå ut frågade Natalie om vi kunde tänka oss att vara unghäst-sällskap till Bennie på en utesväng, och självklart sa vi ja. Så planen blev fullt ös runt slingan till Grindtorp och hämta upp dem. 
Sagt och gjort - slingan var helt perfekt idag; inga styltor, inte halt och inte hårt. Trygve slängde med huvudet och dreglade av upphetsning och vi galopperade hela vägen från kolonilotterna till backen vid vilttunneln, sedan vidare efter vilttunneln och längs med hela åkern upp i skogen.  Sedan skrittade vi till Grindtorp och mö…

På måndag kommer äntligen vår sadel! Då blir det slut-utprovning och jag ber till någon högre makt att det kommer bli precis så bra som vi hoppas och tror.

Jag ser verkligen fram emot att för första gången i mitt liv rida i en sadel som är utpassad både för mig och för hästen, inte bara för hästen.

Idag blev det en sällsynt vilodag för mig. Crican hörde av sig igår och frågade om vi kunde hjälpa varandra lite, så att jag tar hand om Compan imorgon och hon Trygve idag.

Jag svarade tacksamt ja, har ont i hela kroppen efter de senaste två dagarnas slit. Det var nog klokt, för jag har sovit större delen av dagen. Men, såklart så längtar jag efter Trygve massor såhär på kvällen... Tur att jag har Teddy som sällskap!

Andra dagen med Lollos stalltjänst, och efter lunch en härlig galopptur med Crican och Compan!
Det blev hela 5 km galopp, och vi kunde lätt konstatera att hästarna inte har tappat ett uns i kondition trots det usla underlaget som varit på sistonne. Det gick riktigt jäkla fort, och ju snabbare det gick dest mer bockade Trygve. Och jag skrattade så jag blev som en spaghetti i kroppen och bara skumpade med i bocksprången. 
Dröm!

Idag har verkligen varit en heldag!
Eftersom både Lollo och Carro är sjuka, tyckte jag in och tog morgonpasset och övrigt jobb som Lollo gör. Bland annat 16 slowfeed-nät och två extra mockningar. Jag jobbade hårt i 5 timmar innan det var lunch, och efteråt var jag så trött att Trygve fick gå på bandet idag. Inte för att det gör något, han fick gå program 6 vilket är det tuffaste programmet med ordentlig lutning.
Trygve var jätteduktig och jobbade på så fint, och fick sig en riktig workout innan vi ryktade, kliade och myste. Klockan halv 4 var jag äntligen klar för dagen och åkte hem.
Jag var dock inte trött i själen, för de fantastiska nyheterna kom idag... Bussen är min!!!! Jag kan verkligen inte fatta det! Om 1-2 veckor borde den stå på gården och bara vänta på alla våra utflykter. Två är redan planerade, hoppas jag har bussen redan för den första, annars får jag skjuts.
Ut på äventyr i liljanskogen med stallkompisarna och pay and jump i februari!
Gud vad fantastiskt!

Vad gör man bäst i en snöstorm? Är ute med Trygve såklart!

När vi red ut var underlaget bra, så vi passade på att busa lite, i full galopp sprängde vi upp för en av favoritbackarna, flera gånger i rad! Trygve var så pigg och glad så jag fick prata väldigt mycket med honom för att hålla honom lugn i övrigt. Han älskar verkligen att vara ute och busa, precis som sin mamma! När man släpper på känner man verkligen vilken enorm kraft han har, och hur snabbt det går.
När vi varit ute nån timme började det vräka ner snö, och det blev ordentliga styltor. Då tog vi skydd inne i skogen och klättrade (och blev ännu blötare av alla hängande grenar!). 
Herregud vilken härlig tur, och vilken ofantligt lycka att ha en så fin häst som man kan göra sånt här, och allt annat, med och känna sig trygg.

Idag turistade vi fortsatt under förmiddagen. Igår såg vi bland annat domkyrkan, och idag besökte vi vattentornet, trädgårdsföreningen och gamla Linköping. Supermysigt!
Sen åkte vi till Staby gård där en riktigt riktigt fin och trevlig B-buss finns. Den var så lättkörd, enkel att hantera och Trygve skulle resa som en prins i den.  Jag hoppas att den får komma hem till oss, oj vad vi ska på äventyr då!
Lollo var barnvakt åt Trygve idag, och jag hoppas han har haft en riktigt mysig dag med snö i hagen!

Idag hade jag morgonpasset, och jobbade på snabbt som attans för att hinna göra allt ordentligt plus rida ut med Trygve innan det var dags att åka på utflykt till Linköping!
Vad gör väl en människa lyckligare än att rida ut barbacka i solen, och galoppera i snön? Inte mycket, vill jag hävda. Trygve var så pigg och glad, och vi båda njöt ordentligt!


Mamma hämtade mig hemma klockan ett och sen åkte vi ner. Vi turistade lite och vandrade runt i staden, innan vi åt en supergod middag och gick tillbaka till hotellet.
Imorgon ska vi kolla på en B-buss, och jag är så förväntansfull och spänd

Idag fick Trygve en vilodag då jag var barnvakt åt både compan och Rut, och hade ett stort jobb i hagen framför mig; med järnspett och böljande armmuskler sprängde jag bort allt extremt fruset bajs på paddexen.
Imorgon har jag morgonpasset och sedan ska jag och mamma på äventyr...

Idag red vi ut med crican och compan. Solen sken och det var ingen vind att tala om, så hade det inte varit för det isiga underlaget hade det varit perfekt.
Då jag kom till stallet före crican hade jag gott om tid att ta in och göra iordning. Jag började med att sätta i tåbrodd i alla fyra hovar så vi är så isskyddade som det går. Sedan var tanken att jag skulle rykta länge och väl, men min fina nallehäst ville ha kli och gos istället, så vi blev stående hur länge som helst och bara kramades.
Det finns inget mer magiskt än att vara helt själva i stallet och stå tätt ihop och bara andas tillsammans med slutna ögon. Det är sån kärlek och trygghet jag har hos Trygve, och jag hoppas av hela mitt hjärta att han känner hur mycket jag älskar honom och hur glad han gör mig. Jag kan fortfarande inte fatta vilken tur jag haft som träffat just honom.
Efter en helt perfekt stund ihop, som lämnade mig med en känsla av total avslappning och lugn, fick vi skynda oss att klä på oss och gå ut till c…

Idag var det dags att rida ännu ett dressyrpass. Snälla crican lät oss rida dubbelt med henne så Carro fick två elever samtidigt idag.
På schemat stod skänkelvikningar, vilket jag alltid haft tufft att göra bra. Vi fick rida upp till X och därifrån göra åt båda hållen, först i skritt och sedan i trav.
Både Trygve och jag är ju lite stela, och framförallt är Trygve rätt bekväm av sig när det kommer till sådana tråkiga övningar som utförs i ridhus utan bommar, så jag svettades som en sprinkler, men vi bättrade oss definitivt! 
Ett mål jag har satt upp för våren är just att bemästra skänkelvikningar, så nu ska här studeras exakt hur de ska se ut och så ska vi träna. Det kommer vara kanon för Trygve att få jobba mer sidledes, så win win.
Vi avslutade ridpasset med att rida ut till Grindtorp och tillbaka. Sedan var det dags för min eftermiddagsaktivitet; städa tvättstugan!

Vilken lyxig dag!!

Vi skulle ha varit med på gymnastikhoppningen på kvällen, men igår kväll messade Carro och frågade om vi ville hoppa med henne och Compan på dagen istället. En lyxig privatlektion! Sååå taggad blev jag!

Carro hade hittat en spännande hoppövning som vi satte upp i ridhuset (som vi för övrigt hade för oss själva). Den var riktigt rolig, man kunde kombinera den på alla sätt och vis, så trots att det bara var 5 hinder kunde man variera den i oändlighet.

Det belv stor skillnad på vår galopp eftersom övningarna tvingade oss att sätta ihop oss under oss. Att hoppa snett på diagonalen var riktigt roligt, men oj vad svårt att att hålla hästen rak! Detta vill vi göra mer. Trygve tände till lite för han tyckte det var så kul med lite ovnanliga övningar, och det gör mig alltid glad!

Idag gick inte allt helt som planerat. Jag bestämde mig för att åka till Aleris röntgen i Nacka då jag ändå hade läkarbesök på annan plats i Nacka och tänkte ta två flugor i en smäll.

Remissen föär röntgen gäller både 1) min vänstra fot som trygve trampade på illa i september. läkaren tror att nerver har klämts in mellan skelettet och det är därför det gör ont. Osäker på om detta kan orsaka den missfärgning som fortfarande är där? Detta är iaf det första steget för att utesluta skador på själva skelettet. Och 2) min ländrygg för att utesluta att det är någon skelettskada som orsakar dessa eviga ryggproblem. Detta blir steg ett även i denna undersökning.

Tyvärr hade tekniken just idag havererat hos Nacka sjukhus, så den mesta IT'n var nere. Detta innebar att sätta sig ner och vänta okänd tid medan de försökte laga det. Folk i väntrummet var så där sura som bara svenskar som får vänta kan vara, och svor om 'vård i världsklass HAH!'. Jag var tvungen att (högt) säga till den s…

Idag var Trygve en riktig busräka! Vi red ut i den kalla luften och njöt av att solen låg på och att det lagt sig ett täcke snö på marken. Vi kunde trava överallt då det blev en härlig travtur upp till snörom och tillbaka, runt gravfältet, till Moas väg och sedan klättrade vi i skogen innan vi landade på slingan och travade vidare till saltos backe och tillbaka till ängarna. 
Här fick jag en idé. Ängarna såg helt fantastiska ut och både jag och Trygve visste precis vad de var ämnade för. Galopp! Vi har inte kunnat galoppera ute på så himla länge, så vår delade glädje var verkligen dubbel glädje.
Vi galopperade lugnt och fint helva vägen till vilttunneln, där vi vände och skulle ta samma väg tillbaka. Här började Trygve vibrera av förväntan, och när jag gav honom ok att börja springa så släppte han ut ett högt och långt Piiiiiiip!! och pruttade iväg, bockandes. Som tur är så är han ju världens snällaste så bocksprången var mer som att hoppa över diken, så jag försökte mest lugna honom…

Idag hade jag morgonpasset, vilket innebar att jag rullade in på stallplan strax efter sju.
Det är alltid en fantastisk känsla, att få vakna med hästarna medan dagen börjar och ljuset kommer. Det är så skönt att vara själv och kunna lyssna på ljudet från när de äter, det sänker ett lugn över mig.
Jag gav alla hästar frukosthö, klädde på dem utetäcken, packade allas luncher, gav dem frukostkraften, släppte ut dem i sina hagar, fyllde på vatten i alla uteboxar, sopade alla 4 stall och gemensamma utrymmen och förberedde insläppsmaten.
Sen var det TT; Trygve Time! Såhär fin har vår hage blivit förövrigt tack vare trädfällarkillarna.

Idag var jag väldigt pepp på att få rida ut en härligt längre tur, och nästan studsade omkring när jag gjorde iordning. Trygve blev också till sig av min energi, och glada i hågen gav vi oss ut med storslagna planer. Tyvärr föll det ganska platt som så ofta på sistone då det var glashalt, stenhårt och knaggligt. 
Så, vi bestämde oss för att ha en klätterdag …

Idag fick Trygve slippa både sadel och mamma på ryggen och istället njöt vi tillsammans av en 5 km promenad i härligt väder, över åkrar och ängar och på isiga vägar.

Idag var det bomträning. Vi red i båda varven och gjorde övningarna i både trav och galopp.

När jag kom till stallet var jag nyfiken på hur bulan på benet såg ut från igår, och blev väldigt glad att den hade gått ner nästan helt och värmen var i stort sett borta. Back on track-bandagen hade gjort sitt jobb, och min bedömning var rätt.

Planen var att ta en promenad ute innan det blev mörkt så att Trygve fick röra på sig. Jag möttes dock av total misär i den hage de lånat medan trädfällarna jobbat i deras. Jag hittade ändan av eltråden vid grinden i hagen, den hade dragits över 100 meter och med den hade det slitits upp stolpar och träkors som låg som knäckta tändstickor på marken. Så istället för promenad fick det bli skrittbandet medan jag och Carro spenderade en timme med att laga hagen, dra nya eltrådar och försöka på nya stolpar på plats i den stelfrusna marken.

Tack gode gud så var träkillarna klara sen på kvällen, så vi kunde slå på elen igen, för första gången på en vecka. Nu ska staketen hålla igen, även om busfröna försöker uppvakta damer på andra sidan.

Peppad och glad i hågen gick jag in till trygve för att göra iordning för kvällens hoppning - bara för att finna en jättebula på vänster bakben. Hästarna hade levt rövare i hagen då det blåst ordentligt samtidigt som trädfällarna varit på plats för att röja upp efter stormen så´vi kunde öppna upp våra hagar igen.

Bulan var stor och ordentligt varm, så istället för hoppträning blev det mys, back on track på benen, och en storstädning av ryktlådan! Jag tror och hoppas att detta är en sån där typisk grej där han slagit i sig själv eller något i hagen, och att han är åreställd om 2-3 dagar.