skänkelvikning, skänkelvikning, skänkelvikning

Idag åkte barbackasadeln på. Målet var tydligt: att med Carros hjälp träna på skänkelvikningar. 

Jag tog barbackasadeln för att vara säker på att prestigen inte blockerade trygves bogar, och för att passa på att balansträna lite.

Det var så himla roligt! Och kämpigt! Till slut så klickade det hur det ska kännas och se ut när det är rätt, och som så ofta så upplevs det så annorlunda när man sitter på ryggen. Jag trodde att halsen var överställd men när man tittade i spegeln så var det inte alls så.

Vi avslutade passet med att hoppa de små hinder som stod i ridhuset. Jag har inte hoppat barbacka sedan jag hade Karolina, så jag hoppades att det skulle gå smärtfritt och att jag skulle slippa hamna i spånet. Och till min glädje gick det hur bra som helst, och Trygve tyckte också att det var roligt.


Comments

Popular posts from this blog

Täckesinventering