En vecka med flytt, tjockt ben och grönt gräs

Vilken vecka, fylld med upp och nergångar.

Lövhagen stänger liksom förra året under juli, så vi kommer flytta till Grindtorp under några veckor medans Lövhagen målas, tvättas och fixas inför ett år till.

Detta innebär en hel del administration och förflyttning av både hästar, människor och saker.

Samma dag som det var dags för flytten för just mig och Trygve så var Trygve tjock i vänster fram, vilket tack och lov inte är samma ben som gaffelbandskadan är i, men som ändå gjorde mig sjukt nervös. Vad hade han hittat på nu? Var det dags för fler skador?

Ångesten kom som ett brev på posten.

På Grindtorp valde vi ändå att låta honom gå ut i stora hagen och äta gräs. För första gången på tre månader (!) skulle han få slippa sjukhage. Glädjen var total för Trygve, och oron total för mig. Skulle han springa och busa och dra upp hela skadan igen?

Men, Trygve visade bara återigen varför han är tidernas bästa häst. Han var så lugn och bara vandrade omkring som en nöjd kung i sitt kungarike och åt gräs.

Dagen efter var benet bra igen, så vi red en sväng. Tyvärr var benet tjock igen när vi kom tillbaka och ångesten återvände. Jag såg framför mig hur vi skulle ha ytterligare sex månaders konvalescens i sjukhage med små promenader. 

Tack och lov så gav det med sig efter ett par dagar med stallbandage, lugn rörelse i hagen och vila i övrigt.

Jag är så orolig för min lilla korv att minsta grej blir som en katastrof... Men det är ju tyvärr de erfarenheterna jag har. Därför är det så otroligt viktigt för mig att se Trygve få skador som faktiskt läker.


Comments

Popular Posts