Kurs hos Dressyrhoppet!

Nu är vi hemma från dagarna tre nere i Norrköping hos Dressyrhoppet. Där har vi fått njuta av både dressyrträning för Caroline Carlstedt och hoppträning för Mikael Carlstedt (som förövrigt kommer upp till oss en gång i månaden, hur lyxigt!).

I måndags lastade vi och åkte ner. Det var en riktig karavan med hela 10 ryttare och 12 hästar från oss. Lotta körde min buss med carros släp bakom, och jag fick för ovanlighetens skull bara sitta och åka med!

När vi kom fram började vi såklart med att lasta ur hästarna och göra dem och oss hemmastadda i tävlingsstallet och våra boenden. Kotten liksom alla andra fann sig tillrätta direkt och var riktigt taggade på vad som väntade.

Efter en god lunch/fika så vankade det hoppträning i tre grupper. Jag var inte på topp mentalt med både huvudvärk, en veckas dålig mage och lång resa etc, och Kotten tog chansen att spralla som en clown på den enorma utebanan; livet var toppen tyckte han, och jag var ju sååå tråkig som inte bara ville galoppera jättefort! Men som vanligt hoppade han som en katt över hindren.

Micke är inte bara en bra tränare, utan även en fena på att laga mat visade det sig! Mätta och glada med både god mat och vin i kroppen var det dags att sova. 

Dag två var det dags för dressyr direkt på morgonen. Och inte på vilken bana som helst, utan inne på en riktig dressyrbana med staket och allt! Det kändes riktigt roligt för mig, det är nämligen första gången jag är inne på en. Kotten var föga imponerad utan tyckte mest att det var fjantiga hinder runt kanterna.

Caroline grym att träna för! Hon såg alla ekipage på den nivå de var och fick alla att gå vidare ett steg på trappan. Jag fick med mig mycket nyttigt som jag kommer fortsätta jobba på, och kotten var så duktig; fokuserad, lugn och kämpade tillsammans med mig. 

Lunchen avnjöts även den på den underbara verandan, med utsikt över utebanan. 



På eftermiddagen var det återigen hoppning. Idag var jag tillbaka mentalt och denna träning resultarade i vår bästa runda runt en hel bana hittills. Vi hittade en bra frekvens, jag hittade ett nytt tankesätt för att bli tydligare i min ridning och fick känna på vilken galopp vi bör ha på tävling och vilka fantastiska språng det resulterade i! 

Jag är så otroligt tacksam för att Kotten är min partner och vän. Han är så speciell och har egna vilja, men så snäll och vill göra rätt. Vi passar verkligen varandra så bra, och ju mer vi hittar varandra desto bättre blir det.

Glad i hågen blev det ännu en fantastisk middag med gänget som ju faktiskt känns som en del av min familj. Till mörkret föll satt vi och åt, drack och pratade. Den sociala biten är så viktig i hästlivet tycker jag.


Sista dagen kom fort, men det var liväl med härlig träningsverk som sista hoppasset genomfördes.

Under lunchen passade vi på att titta på OS där den individuella hoppningen avgjordes. Spänningen var olidlig och ropen många och höga!


Hemresan gick lika smidigt som nedresan och väl hemma fick kotten äntligen flytta hem till sin egen box igen, efter årets storstädning. Han verkade nöjd över att få komma hem, men jag vet att han redan om några dagar kommer vara taggad på nästa äventyr!





Comments

Popular Posts